Fortsätt till huvudinnehåll

Barnsäkert

Lilla O var inte ett jättenöjt barn när han var liten. 
Lilla S är raka motsatsen
Lilla O rörde inte så mycket saker här hemma, så vi behövde inte barnsäkra något.
Lilla S. Lilla S är något av en röjningsmaskin.
Allt på golven körs handlöst över
(mest Lilla Os saker...)
Allt som hänger i bra höjd rycks bryskt ner.
Vinflaskor slits ut ur stället
Hela korgen i diskmaskinen slets ut och förflyttades.
Allt nåbart i skåp o hyllor förflyttas till nya jaktmarker.
Vilket kaos det kommer att bli.
Om vi ska barnsäkra?
Nä, vi är inte så snabba så troligen är det över innan vi är klara...

För övrigt, 
Fredagen energiboostades med kanonmöte följt av bastuflotte med ett gäng tjejer. 
Hade kameran med mig på sistnämnda. Men ingen vill bli publicerad i bikini. 
Eller jag vill inte, så jag tror ingen annan heller vill :) 
Vad som händer på bastuflotten, stannar på bastuflotten. Typisch. 
Märkligt nog blev lördagen väääldigt seg och väääldigt långsam.
Men det var värt det.
Alltihop. 


Kommentarer

  1. Ja det där känner jag igen, jag har tre barn och alla är de heeeelt olika!!! Nu är de ju stora så jag behöver inte vara med hela tiden, puh :))

    Men vad mysigt och kul det låter med din bastukväll med tjejerna:)) Superkul!!!

    Kraaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt att barn kan bli så olika! Härligt med olika individer :) O ännu härligare att man slipper hänga över dem hela tiden..ser lite framemot det.
      Kram!

      Radera
  2. Jag kommer ihåg den tiden. Allt skulle utforskas och rivas ner. Men goa är de!!! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. när de sover är de hiskeligt söta...:)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.