Fortsätt till huvudinnehåll

Avsaknad av karaktär

Vad jag har ätit. 
Påsken är inte ens över och min mage står åt alla håll.
Godis har intagits motsvarande en årskonsumtion för en skolklass.
Som om det inte var nog bjöds det på påskbuffé i fredags.
Innehållandes precis all mat som du på något sätt kan förknippa med påsken.
Alldeles för mycket mat. Alldeles för god mat.


I ägget fanns precis det ni tror.
Ni ser det på kranen. 
Flytande godis. Rött vin. 
Väldans kreativt pyntat om ni frågar mig!

Det fanns färgglada ägg. 
I fina äggkoppar, som systersonen gjort för lagom många skäms-år-sedan.
Min söta syster som bjöd på kalaset. 
Hon överestimerade lite. Som vanligt.
Efter påskbuffén serverades en otroligt god chokladtårta.
Världens godaste bullar. Och drömmar.
Vi var mätta redan efter buffén. 
Men lite efterrätt kan man alltid trycka ner.
Precis hann vi göra detta innan ostbrickan serverades...
Tillsammans med godisbrickan.
Försök motstå liksom.
När det finns praliner. 
Hemmagjorda. 
Fyllda med saltlakrits och citron.
Jag-tror-jag-dör-så-goda.
Jag har avkrävt receptet. Osäkert om det är en bra idé.

Tror att jag snart kan rulla Göteborgsvarvet. Istället för att springa.
Måste verkligen ta tag i denna katastrof.
Fortsatt Glad Påsk på er, så ska jag ångesta vidare över detta.


Kommentarer

  1. Oj oj oj vad mycket mumsigt;) Förstår att magen står åt alla håll, haha;) Känner igen mig i känslan, puh!! Det där godiset ser spännande och gott ut:))

    kraaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. det är nästan löjligt. Får nog gå på detox efter denna påsken. Måste slagit någon form av personligt rekord.
      Kram!

      Radera
  2. Vad mycket gott ni ätit i helgen! Här har det inte blivit någon påskmat än! Men kanske i morgon hos mamma och pappa! Godis har det ju blivit desto mer, tyvärr!
    Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja som sagt...dags för detox. Kanske är enda sättet :)
      Kram

      Radera
  3. Vad kul att allt blev så uppskattat :-)) Ja, presenterna ni gav till Ingemar o Sebastian blev väldigt uppskattade utav båda :-) Naturligtvis så kommer receptet på pralinerna inom kort. Tack för att ni kom, det är ju så mysigt att träffas <3 Kram Systern

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är vi som ska tack! :) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …