Fortsätt till huvudinnehåll

Åk, Åk, ÅK!

Alltså, jag vet att det kan tyckas tjatigt. Men stället är så fantastiskt bra. 
Så vi åkte dit igen.
Jag pratar om Ystad Saltsjöbad 
Det fanns en bistro, Vitas, som var nyinvigd. Älskade inredningen där!
Helt underbar atmosfär! 
Jaja, god mat och gott vin också. Bra start på vistelsen.
För det, det var lunchen. 
Är det barnfritt så är det.



Det var också innan vi checkat in på våra rum. Och fått våra snygga badrockar.
Och flufftofflor.
Som vi sedan vägrade ta av oss. Förrän det var finmiddag.
Vi låg i blöt i bubbelpoolen, i de varma källorna ute, i den stora bassängen, i isvaken. 
Värmde oss i bastun.
Och fick massage. Massage med stort M.
Djupgående med heta stenar. 
Då fick man heta stenar överallt. De hittade knutor som gjorde dödsont.
Sen. Sen var jag som en spagettigubbe.
Mer avslappnad än så kan man nog inte bli.
Sådär jag-tror-jag-kommit-till-himmeln-så-skönt-det-var


Förutom att det är ett helt fantastiskt ställe så ligger det precis vid stranden i Ystad.
Utsikten är storslagen.
Havet och horisonten finns ständigt att vila ögonen på.

Vi körde After SPA på rummet. 
Badrockar, flufftofflor, vin, chips, en massa 80-tals musik och väldans mycket skratt. 
Bilderna därifrån är inte fördelaktiga för någon. Mycket förvånande. 


Men hörni. Åk dit! 
Maten är fantastisk. Utsikten oslagbar. Massörerna grymma. Spat underbart.
Ni blir inte besvikna. 
Ta med er bra sällskap, så kanske ni får en lika bra helg som vi fick!

Det blev mycket kvalitetstid. Jag kunde säga flera meningar i rad utan att bli avbruten.
Till och med föra ett samtal med ett sammanhang. Som inte bara handlade om blöjor och barnmat.
Eller barnsjukdomar.

Men det sista är jag nyuppdaterad inom. 
Efter en fantastisk spa-helg hämtade vi en alldeles nykräkt Lilla S.
Något han sedan gjorde. Om och om igen. 
Välkommen tillbaks till verkligheten. Som en käftsmäll.
Tur man hade vilat upp sig.





Kommentarer

  1. Låter superhärligt! Fina bilder också!
    Jag älskar Ystad och Österlen, så det ska jag absolut tänka på!
    kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer ifrån Ystad, och det är fortfarande den vackraste platsen jag vet. Sen finns det ju massor med guldkorn runtomkring :)
      Kram

      Radera
  2. Jamen det låter ju heeeeeelt underbart!!! Så himla skönt att åka på spa!!!! Synd att det är toklångt från där jag bor :( Får njuta av dina inspirerande bilder istället :)))

    Kraaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men plötsligt åker du till Österlen och då vet du vem du ska kolla med :)
      kram söta du!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …