Fortsätt till huvudinnehåll

DIY tips


På ovanvåningen har vi en bit hall som bara är förflyttningsområde så att säga. Men även såna utrymmen behöver pyntas. Golvet är pyntat med en pappelina-matta i guld och vitt. (som jag bytt till mig mot ett par skor. Oväntat. Men väldigt nöjd är jag) 
På väggen har jag målat griffelfärg i fyrkanter. Sen hittade jag ett gäng gamla ramar som jag sprayat i guldfärg (efter att ha testat mängder olikafår jag säga att harald nyborg faktiskt har den bästa. Trodde man ju inte)



 På de lägre tavlorna kan barnen rita, genom att stå på den hemmatillverkade bänken som är gjort av lastpallar. På de som hänger högre upp kan jag skriva roliga meddelande. Tyvärr har jag inte fått talangen att texta snyggt, så det är ju ett litet problem...


Det jag egentligen ville säga. En enkel grej att göra alldeles själv hemma. Alla kanske inte har ett stort utrymme, men en ram kan du nog få plats med. Och har du ingen snygg ram så kan du köpa en för en tia på loppis.

Kommentarer

  1. Galet snyggt!!!!! Wow vad häftigt du gjort, klockrent med mattan och de matchande ramarna. Och så fiffigt med griffeltavlorna:)))

    Önskar dig en finfin söndag!

    Kraaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt när man kan göra fina saker av det enkla! :)
      Kram! :)

      Radera
  2. Vilken bra idé med ramarna. Jag har själv en gammal "guldram" från min farmor ståendes i förrådet. Kanske ska hitta på något kul med den. :)

    Ha en bra kväll!
    Kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man sk aanvända sakerna man har liggande! Särskilt gamla fina saker :)

      Kram

      Radera
  3. Tack för så fina ord om min blogg:) jag gillar din också.

    Om du vill se en sjukt fin våning så kan du kolla in mitt nya inlägg:)

    Ha en skön vecka

    LOVE Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var verkligen fin!! Klockren inspiration :)
      kram

      Radera
  4. Snyggt! ..och sittbänken under, lika snygg, bra tips!:)
    Tack!
    Ha en fin torsdag!
    Marianne

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom