Fortsätt till huvudinnehåll

slår mig själv på axeln

Detta är knappast en träningsblogg. Men idag måste jag bara nämna det, att jag har tränat. Närmare bestämt sprungit backintervaller. Två saker jag hatar ungefär lika mycket. Backar och intervaller. 
Det var inte min idé. Det var Fridas, så jag ska inte ha någon cred alls. Jag bara hängde på.
Och var evigt tacksam över att jag hade icebug-skor. 
Testade det omtalade kokosvattnet som återhämtning. Faktiskt imponerad över hur bra det fungerade. Iaf för just mig och kanske just idag. Och en sån här lite flaska var i mesta laget vad jag orkade dricka.
Dock dyrt. 19 spänn tror jag den kostade. Kan ju bli lite mycket i längden om man tränar mycket. Och det är inget fel på vanligt vatten heller. Detta var bara aningens godare efter att ha haft blodsmak i munnen en timme. 

Nu har jag tvingat mannen att hjälpa mig bygga om lite i köket. Så numera är kaffemaskinen strategiskt placerad i ett skåp. Mycket nöjd! (Ja vi har el i skåpet så det är fortfarande bara att trycka på en knapp för att få kaffe)
Ni får se bilder sen från köket. Har äntligen beställt ny kamera.
Tills dess, serveras usla mobilbilder ala ovan :)
Förresten, sugna på lite nytt Gerbera-porslin ? Isf kan jag tipsa att beställa via Bygatan5 i beställningen som görs nästa vecka. Då får man 10% rabatt!

Kommentarer

  1. Tack för draget uppför backen! Idag har jag varit hos Sofia och lånat hennes IceBugs så nu ska jag ut på långpass. Eller iaf lite längre pass!
    Ha det fint! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra där! Jag är väldigt nöjd med mina som sagt. Hoppas du gillar dem också :)
      Duktigt att få till ett långpass idag. Hejaheja! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.