Fortsätt till huvudinnehåll

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag.
Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke.
På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)
 Så gulligt att jag nästan dog sötdöden. 

Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var.
Jag: Det är alla hjärtans dag idag. 
Lilla o: va ä dä?
Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama?
Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen)
Jag: Någon mer?
Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken)
Jag: Ingen annan som du tycker om?
Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)! 
Jag: Ngn mer kanske?
Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin) 
Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon som bor här hemma?
Lilla O: JaAA, HITTEN! (=Ja Sixten)
Också försvinner barnet iväg för att krama Hitten. 
Mamma o Pappa? De kanske får en kram nästa år eller så.



Fick en liten paus med egentid och en badbomb från lush som jag glömt bort i gömmorna.
Nästan som att vara i Thailand. 
Fast ändå inte alls då nej. 

Kommentarer

  1. En sån där kringla hade jag gärna smakat nu, så god den ser ut! Och härlig färg på badvattnet.

    KRam Linda


    Ps.Om du vill vara med i utlottning av valfri produkt från c/o Gerd så är du välkommen till min blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tittade in! Ska göra ett besök hos dig :)
      Kram

      Radera
  2. Hej på dej Tess!

    :-D ett gott skratt förlänger livet och visst bjuder du på skrattämnen här på din blogg. Barn är oslagbara. Att gissa vad mamma tänker på är inte lätt... det kräver övning. Men vem vill vara förutsägbar...

    Jag vet inte hur du hittade till Hållplats Åhus, men så himla nära ditt himma är det ju inte ;-) (annat via tråden)

    Tänker ta mig i kragen och åter söka mig in till Hållplats Åhus igen. Lägger dig bland favoriterna så hittar jag hit igen.

    På tal om färg så kommer jag precis från ortens färgbutik. Nu är det matbordet som står på tapeten ;-) Det är ju sportlov och jag har ledigt en vecka... då måste man ju aktivera sig. Ser fram emot att låna barnbarnet och få leklustan stillad. Skulle tro att det blir ett koncentrat av ett par dagar :-)

    Om du besöker mig igen får du nöja dig med att botanisera bland gamla inlägg tills vidare. Men med tanke på hur jag brukat skriva kanske det inte har någon större betydelse.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …