Fortsätt till huvudinnehåll

En rosafluffig dröm

Jag har ofta en "romantisk" rosafluffig bild av saker som jag tänker göra tillsammans med barnen.
Baka bröd med tvååringen var en sådan. 
Jag såg framför mig hur vi båda hade våra fina förkläden, vi blandade deg, skrattade och hade mjöl på kinderna. Kanske sjöng en truddelutt också. Precis som vilken scen som helst ur Astrid Lindgrens bullerbyn. 
Ja jag vet. Naivt. 
I verkligheten stoppade O händerna i degen innan allt mjölet var i och den var superkladdig. 
Fick massa kladdig deg på fingrarna som inte släppte. 
Vilket är något av en naturkatastrof för denna tvååring.
Kladdet släppte dock fint när man torkade sig i håret. Lycka.
Mjölpåsen hällde han alldeles själv ur! 
Lite hamnade till och med i skålen.
Resten på bänken. På golvet. På listen. I leksaksbilen som stod parkerad under. 
Då vaknade Lilla S. 
Försök själv få bort allt degkladd snabbt från händerna. Och från en tvååringshänder.
Utan att bli kallsvettig. 
Jag önskar dig lycka till
Bröden?
Dra-mig-baklänges så goda! Mumma! 
Och det är ju ändå tur det.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Vem vill inte dricka skumpa?

Då är det åter dags att gissa datum för leverans! Beräknat är den 9 augusti. Hittills är viktuppgången 7 kg. Någon viktuppskattning av bebisen är inte gjord denna gången, så mycket mer info kan ni inte få. Förra gången såg det ut såhär Resultatet då blev leverans 18 dagar innan beräknat. Nu, precis som då, utlovas en flaska bubbel till den som kommer närmast! Och denna gången räknas bara kommentarer i bloggen som tävlande. Sist vann min man, han gissade 1 timme fel bara men eftersom han aldrig skriver kommenterar (eller ens läser) så kommer han inte att vinna denna gången :)