En rosafluffig dröm

Jag har ofta en "romantisk" rosafluffig bild av saker som jag tänker göra tillsammans med barnen.

Baka bröd med tvååringen var en sådan. 

Jag såg framför mig hur vi båda hade våra fina förkläden, vi blandade deg, skrattade och hade mjöl på kinderna. Kanske sjöng en truddelutt också. Precis som vilken scen som helst ur Astrid Lindgrens bullerbyn. 

Ja jag vet. Naivt. 

I verkligheten stoppade O händerna i degen innan allt mjölet var i och den var superkladdig. 

Fick massa kladdig deg på fingrarna som inte släppte. 

Vilket är något av en naturkatastrof för denna tvååring.

Kladdet släppte dock fint när man torkade sig i håret. Lycka.

Mjölpåsen hällde han alldeles själv ur! 

Lite hamnade till och med i skålen.

Resten på bänken. På golvet. På listen. I leksaksbilen som stod parkerad under. 

Då vaknade Lilla S. 

Försök själv få bort allt degkladd snabbt från händerna. Och från en tvååringshänder.

Utan att bli kallsvettig. 

Jag önskar dig lycka till

Bröden?

Dra-mig-baklänges så goda! Mumma! 

Och det är ju ändå tur det.