Fortsätt till huvudinnehåll

Välkommen

Det blir ingen logisk följd i det här huset, men det är så mycket roligare att göra er lite förvirrade i den labyrint av rum som finns. Detta är hallen. På entréplan då alltså. 
Innan renoveringen så var denna hall 1*1 meter. Och dörren var 1.80 hög. Vilket var perfekt för mannen som är över 190. Han slog nog bara huvudet i fyra-fem gånger i veckan. :) 
Hela hallen, och toaletten (till vänster som man inte ens ser dörren till på bilderna) är alltså utbyggd i renoveringen. På golvet ligger stora rektangulära klinkers i bronsskimmer. Och värmeslingor under. Underbart. 
Pallen är en gammal furupall som jag satt stoppning och snyggt tyg på. Och målat då så klart.
 Bakom skjutdörrarna gömmer sig skoställ, vantlådor, mössor, jackor, reflexvästar, väskor och allt annat  
man bara måste förvara i en hall. 

Skjutdörrarna är enklaste, billigaste från Skånska Byggvaror. Det vi sedan gjorde var att tapetsera de vita dörrarna med en ljus fjärilstapet som jag bara älskar! Enkel, snygg och billig lösning! Och när vi tröttnar tapetserar vi om och får en helt ny hall på köpet.

Både jag och min man är usla på att veta var sjutton vi lagt våra nycklar. Därför har vi vars ett fågelhus, och vars en fågel i nycklarna. Så ska de liksom hängas på rätt ställe och aldrig vara borta. Om det fungerar? Nä så klart inte. Men det är ju snyggt. 

Trots den otroliga förvaringen vi numera har i hallen så hänger det jackor framme. Herregud det måste ju synas att någon bor här! Oftast ligger det dessutom högar med skor som man måste hoppa över när man kommer in. Märkligt att det alltid blir så.
Men välkommen in iaf!

just ja, jag är typ frisk idag. Så varm choklad med mintu. Det är grejen det. 






Kommentarer

  1. Har sett de där fågelnyckelhusen förut - gillar dem så mycket! Enda nackdelen är väl att nyckelringen blir ganska stor och klumpig, inte lätt att ha i fickan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag upplever faktiskt inte att de blev klumpigare. Men jag har å andra sidan bara fyra nycklar i min knippa. Fågeln är dessutom visselpipa. Hur bra är inte det? Behöver man ju jätteofta... :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom