Fortsätt till huvudinnehåll

Ur kaos kommer emlor

Om man ska vara på jobbet kl 14. Hur är det då möjligt att det kan köra ihop sig och man blir sen? Även om man har två barn med? Hur är det möjligt? Givetvis var det fullständigt kaos innan, från tolv när det skulle serveras lunch till två halvportioner och en mamma. Alla precis lika sockerlåga.
Sen var det, det där med blöjor, kläder och järnvilja. Och den där jädra Pippi som flyttat hem från dagis över helgen. Som ska med. Överallt. Hundarna fick vi ringa in farmor till, för det gick bara inte att hinna med en promenad med dem. Innan kl 14 som sagt. Hur planerar jag egentligen??
Tro det eller ej. De skötte sig på jobbet. Lilla O skulle "äta emla" och var supernöjd över detta hela tiden. Ja Pippi skulle också äta emla. Så klart.
Sockerchocken avtog lagom till när vi åter satt i bilen. Herregud. Ljudvolymen slog någon form av nya rekord. Huvudet ekar fortfarande av "va fääär ä dä?" (=vilken färg är det) vilket är favoritfrågan nu. Den levereras tusen gånger om dagen. Svaret måste komma direkt. Vad svaret är spelar visst mindre roll för ingen lyssnar iaf.

Men jädrar vad jag kommer att sakna det där ekot. Den där busiga blicken. "mamma sunga huset" (=mamma sjunga i ett hus i skogens slut...)
Men jag kanske inte saknar blöjorna. Eller kaoset.
Men det andra. Jösses.
Hur ska det gå?
För jag. Jag åker till Österrike jag. imorgon. Inte-så-himla-synd-om-mig-jag-vet

Kommentarer

  1. Jag tycker att fast man planerar så blir man ändå sen. "Kom nu!" "Inte nu mamma, ska bara.." Medan man klär barnen står man själv i linne, o ja ibland med öppen dörr. När äntligen barnen har kläder på sig, drar man snabbt på sina egna, nej inga tröjor med knappar och kastar sig ut genom dörren samtidigt som man knäpper jacka, tar på mössa/vantar och låser dörren!

    Vissa saker kommer man att sakna. Var morgon/kväll när jag borstar tänderna kommer lilleman och sätter sig på fotpallen i badrummet och borstar sina (3 tänder) och då ska jag sitta på toalettstolen och borsta mina. Får se hur länge detta varar. Tror i alla fall tills han är 15 år ;-)

    Trevlig resa! Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. självklart kommer han att vilja göra det tills han blir femton! Allt annat verkar orimligt tycker jag :)
      Det där med planering och barn. Det går liksom inte ihop i samma mening.
      Kram på dig!

      Radera
  2. Österrike! Vad kul, hoppas du får en trevlig resa! :) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta du! Har haft det underbart och bara tankat in energi! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.