Fortsätt till huvudinnehåll

Granen is no more.

Idag var det dags att kasta ut granen. Lilla O hjälpte till med stor entusiasm, särskilt efter det att han upptäckt att det fanns choklad i granen! Lyckan var total.




Med choklad i hela ansiktet och barr i fötterna packades julgranskulorna ner tillsammans med frågan "va ä dä?". Tålmodigt svarade föräldrarna: Det är en röd julgranskul. Det med. För hundrade gången.

Sen har vi ju ful-kulorna. Varje år köper vi en ny "ful-kula" som ska symbolisera det gångna året. Vår gran kommer att se helt galen ut om några år är jag rädd...

Just det, Lilla O skulle kolla vad tomten åt. Om han möjligen hade stoppat i sig någon choklad från granen när lilla O tittade bort. Eller om det möjligen var så att han gömde napparna på något smart ställe. Lilla O slet därför helt enkelt av mössan på tomten. Så bra. Då ska vi se var vi förvarar textillimmet någonstans. På BB borde de ge en fem olika sorters lim istället för de där startpaketen. För lim, det behöver man minsann mer än vad man kunde ana innan man fick barn. Och nej, det fanns ingen choklad i tomten. Typiskt.

Kommentarer

  1. Känner igen det där med limmet. Jag undrar när det står barnsäkert, på vilket barn har de testat. Inte mitt!! :-( Kul grej med att samla ful-kula, haha!

    /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. barnsäkert=barn kommer säkert att ha sönder det?
      Så måste det ju vara!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.