Fortsätt till huvudinnehåll

Bröllop i sovrummet

Håll i er, då går vi vidare till sovrummet! Detta är lite otippat det största rummet på ovanvåningen. Det mäter 6*4 meter (ja jag vet att det är onödigt stort. Men hela huset är onödigt stort)
Vi har som ni ser ingen sänggavel, men har valt att visa en bit av originalväggen ovanför. Tavlorna som hänger där är handtryckta med texten "det är en saga för god för att vara sann, en saga i sig att vi funnit varann"
I rummet finns två stora skåp. Till vänster ett platsbyggt från när huset byggdes. Där inne ryms numera husets absolut smartaste detalj. Tvättnedkast till tvättstugan. Det är så bra att jag nästan dör. Hur kläderna ska komma upp igen har vi inte riktigt fått till dock. Men jag tänker varuhiss. Typ. 
Det andra skåpet rymmer bara tråksaker som lakan, handdukar och lavendelbuketter. Massa lavendelbuketter. För så ska lakan lukta.
Golvet som syns är original som vi bara slipat och hårdvaxat. Jag älskar vaxat golv. Det ser helt obehandlat ut men tål massa. Det häftigaste med golvet är att det är 6 meter långa plankor, utan en enda skarv på hela golvet. Mäktigt.
Det finns en cylinderformad kakelugn som är vacker att titta på men som inte eldas i. Man vill inte ha bastu i sovrummet. Däremot gör den sig finfint med en Kay Bojesen apa. Älskar de träfigurerna. 
Till höger om sängen finns det en svärm trollsländor. Vackra och enkla. 
Gamla lådor har målats vita inuti och fått guldiga detaljer i sig. Ja, det är min gravidmage i den ena. (Med lilla O. Det finns en med lilla S med, den får väl målas i silver som den goda tvåan :))
Våra sängbord består av en gammal kista resp en stor låda. Man behöver inte köpa ny design, det går utmärkt att återanvända gammalt med en ny touch. Då blir det pengar över till designfavoriterna istället.

Sovrummet har två stora fönster. Och en dörr ut till en stor balkong. Perfekt att slänga ut täcken på för att få dem vädrade och kalla. 
Så, detta var sovrummet. Rummet där mannens faster en gång i tiden hade sin bröllopsfest. Jodå så att...










Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.