Fortsätt till huvudinnehåll

Bröllop i sovrummet

Håll i er, då går vi vidare till sovrummet! Detta är lite otippat det största rummet på ovanvåningen. Det mäter 6*4 meter (ja jag vet att det är onödigt stort. Men hela huset är onödigt stort)
Vi har som ni ser ingen sänggavel, men har valt att visa en bit av originalväggen ovanför. Tavlorna som hänger där är handtryckta med texten "det är en saga för god för att vara sann, en saga i sig att vi funnit varann"
I rummet finns två stora skåp. Till vänster ett platsbyggt från när huset byggdes. Där inne ryms numera husets absolut smartaste detalj. Tvättnedkast till tvättstugan. Det är så bra att jag nästan dör. Hur kläderna ska komma upp igen har vi inte riktigt fått till dock. Men jag tänker varuhiss. Typ. 
Det andra skåpet rymmer bara tråksaker som lakan, handdukar och lavendelbuketter. Massa lavendelbuketter. För så ska lakan lukta.
Golvet som syns är original som vi bara slipat och hårdvaxat. Jag älskar vaxat golv. Det ser helt obehandlat ut men tål massa. Det häftigaste med golvet är att det är 6 meter långa plankor, utan en enda skarv på hela golvet. Mäktigt.
Det finns en cylinderformad kakelugn som är vacker att titta på men som inte eldas i. Man vill inte ha bastu i sovrummet. Däremot gör den sig finfint med en Kay Bojesen apa. Älskar de träfigurerna. 
Till höger om sängen finns det en svärm trollsländor. Vackra och enkla. 
Gamla lådor har målats vita inuti och fått guldiga detaljer i sig. Ja, det är min gravidmage i den ena. (Med lilla O. Det finns en med lilla S med, den får väl målas i silver som den goda tvåan :))
Våra sängbord består av en gammal kista resp en stor låda. Man behöver inte köpa ny design, det går utmärkt att återanvända gammalt med en ny touch. Då blir det pengar över till designfavoriterna istället.

Sovrummet har två stora fönster. Och en dörr ut till en stor balkong. Perfekt att slänga ut täcken på för att få dem vädrade och kalla. 
Så, detta var sovrummet. Rummet där mannens faster en gång i tiden hade sin bröllopsfest. Jodå så att...










Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …