Fortsätt till huvudinnehåll

Kallsvettig tidsoptimist

Ok, jag visste att dagens schema var lite optimistiskt. Men sen kan man ju oxå önska att saker ska vara lite mer räkmacka än de har tendens att vara med två barn.
5.00 Lilla O. "jag är vaken nu mamma". Kalas. precis vad jag ville höra, försökte frenetiskt övertala barnet om att det var natt och att man ska sova då.
5.02 Lilla O: "mamma, ja äta göt" (=jag vill ha gröt)
Jag: mmm sen. Nu ska vi sova
Lilla O: "nä mamma sova. Gå ner, laga göt" (=nej mamma ska inte sova, hon ska gå ner och göra gröt)
Diskussionen fortsatte. På samma nivå i lite mer än en timme. Sen gav jag upp. Och gick ner. Och gjorde gröt.
Då skulle Lilla O inte ha gröt. Och definitivt inte äppelmos (som han har på sin gröt 364 dagar om året).  Till slut blev det gröt. Och lingon. Jodå. 
Sen ville Lille O inte borsta tänderna. Inte klä på sig. Inte ha overall. Inte ha skor. Inte ha deeeeeen möööösssan. Och självklart inte gå till dagis. Klockan 9 var vi på dagis. Lilla O blixtersur. Lilla S sovande. Mamman genomsvettig. 
9.07 var vi på BVC för vaccination. Lilla S visade sig återigen vara en lite tjockis, som mest skrattade. Förutom när elaka BVC-tanten satte sprutor i benen på honom.
Nästa läkarbesök var 10.40 för mamman, i stan. Innan dess hann vi köra in till stan, komma på att det inte var dit vi skulle först (herregud, tänker jag inte alls när jag kör bil??), köra ut igen till Biltema. Handla. Tappa en napp. Köra till Byggaffären. Komma på att vi tappat nappen. Köra till Biltema. Hämta nappen. Komma för sent till läkaren. Genomsvettig. Lilla S fortfarande jollrande glad. Ända tills mammans undersökning. En gynundersökning. Det är ju kul redan från början så vem vill inte ackompanjeras av en skrikande bebis?
Hemma. Svettiga. Till kl 12. För posten skulle leverera grejor mellan 12 och 16. 
15:57 kom posten. Otroligt nog lever chauffören ännu.

Kommentarer

  1. Oj oj din stackare, vilken dag!

    Kul att hitta in till dig. Jag har också en 2-åring och en 5-åring. Hur gammal är lilla S?

    Så fint ni har gjort i ert badrum. Hur länge har ni bott i huset?

    Hoppas vi ses igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lilla S är 5 månader och Lilla O exakt två år äldre.
      Huset har vi bott i 4år. Det är byggt i mitten av 1800-talet.

      Vi ses nog igen :)

      Radera
  2. Vissa dagar flyter på enklare än andra, så är det bara :)
    Hoppas på en lite lugnare dag för er idag.
    Stor Kram
    Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. och som tur är skrattar man iaf åt det i efterhand :)
      kram!

      Radera
  3. Härlig dag du verka haft. Hoppas barnen och ni mår bra! Kram Cattis

    SvaraRadera
    Svar
    1. man skrattar i efterhand och det är det som räknas :) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …