Fortsätt till huvudinnehåll

Skenet bedrar

Här ligger han. Och ser söt ut. Efter att ha varit hämtad direkt ut "onda dockan" hela förmiddagen.
Lilla S är normalt sett ett väldigt lätt och gladigt barn. Men inte idag. Inte idag när mamman skulle ha möte. Med någon hon aldrig träffat tidigare dessutom.
Lilla S inledde starkt med att väcka sin mamma kl fem. Mycket otippat var han skitsur vid åtta och ville sova. Somnade gjorde han. Och sov 1 timme. Lagom till mammans möte började. Då inledde han med att vara skitsur. Igen. Arg som det argaste bi. 

Tänkte att jag kör på ett säkert kort. Tryck i honom lite mat. Gjorde ersättning, som Lilla S snabbt vevade ut i hela skötrummet på väg till micron för uppvärmning. 
Ja mitt möte väntade i köket. Utan öronproppar. 
Ny ersättning. I micro. I bebis. 
Om det hjälpte? Inte ett skit. 

Rejält övertrött och har uppenbarligen ärvt sin pappas långsinthet så fortfarande sur. 
Bytte blöja. Då kissade han givetvis. På sig själv. På skötbordet. På mamman. 
När mötet gick somnade Lilla S. Han tyckte väl att showen var över då. 
Ja de är ju iaf söta när de sover. Som tur är.

Tänkte tröstäta lilla O:s chokladbollar han gjorde häromdagen. Men det fanns bara tre kvar. Och han kan räkna till tre. Så det blev inget.

Kommentarer

  1. Neeeeeeeeej, haha!!! Vilken dag!!! Jamen herregud, SJÄLVKLART blir strular allt när det bara inte FÅR strula:) Men jag håller med, en riktig sötnos trots allt, haha!!

    Kraaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är märkligt att det alltid kör ihop sig då och är lugnt de dagarna man inte ska ngt! :)
      Kram på dig söta du

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Finns inget bättre än underbara sovande barn i pyjamas. Man älskar dom mer än någonting annat, fastän man velat sälja dom på blocket timmen innan! Delade din webbsida på fb, den är jättefin! Ha en härlig dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. preciiiiss den känslan hade jag! Två för priset av en! Tur det går över snabbt :)
      Tack för att du delade :)
      Kram och ha en fantastisk dag!

      Radera
  4. Det är väl typiskt! Tror de små liven vet när de ska ställa till scener! Tur de sover ibland så man får glömma det som tidigare hänt! Hoppas mötet gick bra ändå!
    Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. En väldigt förstående människa som jag hade möte med som tur var, men typiskt är vad det är!
      kram :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …