Fortsätt till huvudinnehåll

Skenet bedrar

Här ligger han. Och ser söt ut. Efter att ha varit hämtad direkt ut "onda dockan" hela förmiddagen.
Lilla S är normalt sett ett väldigt lätt och gladigt barn. Men inte idag. Inte idag när mamman skulle ha möte. Med någon hon aldrig träffat tidigare dessutom.
Lilla S inledde starkt med att väcka sin mamma kl fem. Mycket otippat var han skitsur vid åtta och ville sova. Somnade gjorde han. Och sov 1 timme. Lagom till mammans möte började. Då inledde han med att vara skitsur. Igen. Arg som det argaste bi. 

Tänkte att jag kör på ett säkert kort. Tryck i honom lite mat. Gjorde ersättning, som Lilla S snabbt vevade ut i hela skötrummet på väg till micron för uppvärmning. 
Ja mitt möte väntade i köket. Utan öronproppar. 
Ny ersättning. I micro. I bebis. 
Om det hjälpte? Inte ett skit. 

Rejält övertrött och har uppenbarligen ärvt sin pappas långsinthet så fortfarande sur. 
Bytte blöja. Då kissade han givetvis. På sig själv. På skötbordet. På mamman. 
När mötet gick somnade Lilla S. Han tyckte väl att showen var över då. 
Ja de är ju iaf söta när de sover. Som tur är.

Tänkte tröstäta lilla O:s chokladbollar han gjorde häromdagen. Men det fanns bara tre kvar. Och han kan räkna till tre. Så det blev inget.

Kommentarer

  1. Neeeeeeeeej, haha!!! Vilken dag!!! Jamen herregud, SJÄLVKLART blir strular allt när det bara inte FÅR strula:) Men jag håller med, en riktig sötnos trots allt, haha!!

    Kraaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är märkligt att det alltid kör ihop sig då och är lugnt de dagarna man inte ska ngt! :)
      Kram på dig söta du

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Finns inget bättre än underbara sovande barn i pyjamas. Man älskar dom mer än någonting annat, fastän man velat sälja dom på blocket timmen innan! Delade din webbsida på fb, den är jättefin! Ha en härlig dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. preciiiiss den känslan hade jag! Två för priset av en! Tur det går över snabbt :)
      Tack för att du delade :)
      Kram och ha en fantastisk dag!

      Radera
  4. Det är väl typiskt! Tror de små liven vet när de ska ställa till scener! Tur de sover ibland så man får glömma det som tidigare hänt! Hoppas mötet gick bra ändå!
    Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. En väldigt förstående människa som jag hade möte med som tur var, men typiskt är vad det är!
      kram :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat ig...