Fortsätt till huvudinnehåll

Sensationer

Idag gick färden mot maxi, för att undvika värsta rusningen som jag gissar kommer att vara from imorgon när barnbidrag, pension och löner börjar ticka in på kontona. Haha tänker ni, hur gick det denna gången då? Joho det gick minsann apabra. Lista med, barn med både dit o hem, allt handlat, systemet avklarat, färdkostpralin på elitchoklad köpt. Perfa perfa.
Hann in och slänga in det som skulle i kylen. Mata barnet och duscha mig. Det blev prioriteringarna idag.
Sen var det dags för föräldragrupp. Nej jag tror inte jag ska lära mig något men det är ju kul att träffa folk tänker jag.
Idag visades en film om små bebis och mat. Där berättade de att om de inte får sina D-droppar varje dag regelbundet får de problem med skelettet. Skit oxå. Tror ni att man kan hälla i dem en flaska såhär i efterhand? Eller kanske två för jag lär ju inte få bättre minne och börja komma ihåg det plötsligt.
För två år sedan när Ossian var liten började man ge smakportioner från 4 månaders ålder. Nu är det tydligen ändrat till 6 månader. Men det är ok att ge "smaksensationer" från 4 månader. Vad sjutton är det då? Och det vill jag med ha, tycker det är alldeles för lite sensation i mitt liv överlag.
Däremot var det fortfarande inte ok att dricka mängder med alkohol när man har små barn. Där hade de inte ändrat något. Och nej, inga smakportioner bör delas ut.
Efter dagens sociala verksamhet kom jag hem o fortsatte packa upp. Då kommer en i föräldragruppen förbi för att låna en film att se på kvällen. VA tänker ni som känner mig! Ja men jag vet, jag tittar ju aldrig på film. Jag lånade självklart ut en film, "torsk på Talinn", en av de senaste vi köpt. För sisådär hundra år sedan. :) Det var den eller teletubbies som fanns i det bättre utbudet. Funderade ett tag på att ge henne Pippifilmen, men jag antar att Lilla O bestämmer sig för att flytta då.
Det bästa av allt, på snubbelnivå i hallen stod dagens inköp från systembolaget. Inför alla helger. 
Vilket bra intryck jag gav! Japp, jag är världens bästaste mamma! 

Jo jag tillämpar ironi. Jag tänker inte hälla i lilla S hela flaskan D-vitamin. Vi har nämligen inte så mycket hemma. 

Kommentarer

  1. Dessa droppar! Ja ja mina barn kommer inte vara glada på sin mamma när de blir stora. Första var man någorlunda duktig med men den sista... Kommer ihåg ett möte med föräldragruppen där en konstatera att hon glömde dropparna ibland, ja en till två gånger i veckan. Hm, jag är glad om mina barn får det i sig så ofta i veckan :-(

    Therese, det är jag nog som är den värsta mamman..
    Men vi gör så gott vi kan..liten tröst :-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Tack Lotta! På något sätt ändå skönt att inte vara ensam :) kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …