Fortsätt till huvudinnehåll

Julromantik

Äntligen är julgranen inne och klädd. Jag och mannen har varje år en diskussion om när granen ska tas in. Jag tycker att det är ganska sent den 10:e som det är idag...Jag menar det värst som kan hända är att den barrar och man får ta in en till. Mannen resonerar inte alls så kan jag säga. 
Givetvis klädde vi granen tillsammans hela familjen. Riktig julkänsla och alla var glada och lyckliga!
Eller så var det en grej som fått julromantisk stämpel i huvudet och som i verkligheten inte är riktigt så julromantiskt.
Mannen uppskattade det inte, trots att hans enda jobb är att sätta i ljusslingan. Det är väldigt jobbigt om ni undrar. Bara därför har jag köpt en extra lång för att jag tycker de vanliga med 16 ljus är för mesiga. Lilla S var inte alls imponerad och avkrävde välling för att att stå ut med pyntning av gran. Lilla O ville hänga alla kulor på en gren med hans trollkula (levererad från dagis förra året) längst ut. Om man inte fick det gick det bra att ha alla kulorna gömda i filten på golvet. Och ta alla polkagrisstavar och dela dem i mindre delar. 
På tal om julromantik var vi i helgen ute och högg julgran. Tillsammans med båda barnen, grillkorv, pinnbröd och tomteluvor för fotografering av den lyckliga familjen till årets julkort. Låter ju idylliskt! Och det är det med, _i_mitt_huvud!
Lilla O tycker att granletande är för amatörer och tycker vi kan ta första bästa gran. Säger "ta den, åka hjem" (=ta den så åker vi hem sen) till alla. Föräldrarna hoppar runt med snö upp till knäna och skakar granar för att se hur de egentligen ser ut. För att tillslut ta den första som tittades på eftersom barnets tålamod håller på att ta slut.
Sen ska korven och pinnbrödet grillas. Efter en halv sekund över elden tycker lilla O att korven är klar att ätas. "Äta den nuuuu" ekar mellan trädtopparna tills den stackars korven blivit akutgrillad i  elden. 
Fotograferingen skulle ske, iklädda tomteluvor, efter maten. 
Inget barn var imponerad. 
Inte av att sitta still, inte av att ha luva, inte av att le i kameran.
Vi har därför en serie kort med ett barn och det andra "simmar ur bild". En serie där de ser ut som att de sålt smöret och tappat pengarna. En serie där de är färgglatt röda i ansiktet för att de är lite småarga. 
Det blev ett fint kort i år med...
Med granen tänd försöker jag slå nytt rekord i hur många skumtomtar man egentligen kan trycka i sig. Kan berätta att det faktiskt är väldigt många, men att man faktiskt, mycket oväntat mår ganska illa av det. Märkligt.

Kommentarer

  1. Tjaa! :) Vilken fin blogg du har, vill du följas via bloglovin? :))
    Hoppas allt är bra med dig :)? Kram

    SvaraRadera
  2. Hihi, skumtomtar på rekord. men så mysigt det lät att gå ut i skogen och hugga gran ihop och grilla korv. Hoppas ni löser det med när granen ska tas in och kläs:) kram Nilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till slut kom den in, för sent om du frågar mig men bättre sent än aldrig :) Kram

      Radera
  3. Haha! Ja den där familjeidyllen är nog aldrig så idyllisk som man vill tro. tack för att du bjuder på dig själv :) Tjusig gran!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä det är bara idylliskt i mitt huvud :) Men det blir komiskt efter ett tag som tur är! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.