Fortsätt till huvudinnehåll

Underhållning i vardagen

idag är det måndag, det betyder inget dagis för lille herr O. Vilket iofs var bra eftersom han varit sjuk hela helgen.
Men detta betyder att två barn skulle stuvas ini bilen för att åka till maxi och handla allt som stod på världens längsta lista.
Lille herr O skulle tvunget välja kläder själv. En tshirt med kor skulle han ha. Enbart. Efter en del diskussion, en del lirkande och en massa panik skrikande hade han till slut lite mer på sig.
Det tar 20 minuter till maxi. Tjugo minuter av "Mamma hitta en traktor" Detta trots att jag taktiskt körde hållet förbi granngården och visade massa traktorer..Aldrig nöjd!
På Maxi finns det familjeparkeringar. Där parkerar oftast människor helt utan någon familj med sig i bilen. Idag ställde sig en dam bredvid mig med bagaget fullt av pantflaskor. Inte barn, utan pantflaskor.
Charmig som jag är upplyste jag henne om att det var familjeparkeringen hon stod på. Varför hon gjorde det? "för det var nära till vagnarna och hon hade faktiskt mycket pant". Jahaja, men då så?
In i affären kom vi.
Utan.världens.längsta.lista.
Nä för den var kvar hemma.
Och alla vet hur lätt det är att tänka med en otålig 4 månaders bebis och en 2 åring som pratar konstant.
Vagnen fylldes till bredden och höjden med det som kanske stod på listan, plus allt det som lille herr O plockade ner när mamma inte såg, vilket är bästa sysselsättningen i affären förutom att ropa "me ha mer hip" (Jag vill ha mer kex. Ja hans mamma mutar honom med smörgåsrån. Frågor på det?)
I kassan plockas allt upp och upplösningen av den yngre bebis är väldigt nära. Illröd i ansiktet och mössan ständigt nerkasad över ögonen och därmed arg som ett bi. Allt dras in och den svettiga mamman konstaterar att plånboken inte är med. Den svettiga mamman ber till högre makter att den iaf ligger i bilen och inte hemma på köksbordet...
Kallsvettig mamma, och numera en skrikande bebis och en skitsur tvååring rusar ut i bilen för att hitta plånboken! Lycka! Inne och betala packa ner berget som nästan täcker båda barnen och ut i bilen. Packa in allt och båda barnen för att konstatera att den yngsta bebisen har en blöjincident...
Ut med barn o skötväska igen. In och byta blöja. Konstaterandes att det varit väldigt bra om man tagit med blöjor till båda barnen och inte bara till tvååringen.
Så en fyra månaders bebis i tvååringens up-and-go (inte gick han ngt för det) och sen hem...
Det är iaf underhållande att vara hemma med två barn, ingen kan säga att man har tråkigt!


Kommentarer

  1. Är det ikväll mannen ska säga "Klart vi ska ha ett barn till älskling "

    SvaraRadera
  2. Fy stackare! Känner igen det. Kan tänka mig att du oxå tittat på klockan och konstaterat att det är många timmar tills mannen kommer hem...

    Styrkekram på dig Från mig/ Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp! Och den sista kvarten är som tre timmar! Märkligt :) Kram

      Radera
  3. Haha, javisst har vi alla varit där. Jag glömde t.om ett barn på Maxis parkering men kom på det efter bara några sekunder eller rättare sagt det övriga fyra barnen skrek i högan sky att August inte var med i bilen....Nästa gång du ska handla släng över dom till mig, jag tar med glädje mot några små sötnosar! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara en tidsfråga innan det kommer att hända. Nu måste man ju tänka efter. "hur många barn hade jag med mig idag?" Jobbigt! Kram

      Radera
  4. Hi, hi, hi. Låter verkligen som du haft att göra idag. Det där med mössan halka ner och sur som ett bi, känner jag igen...plus BLÖJINCIDENTEN ;-) Men tycker det var riktigt strongt av dig att åka o handla med två små liv med dig. Bra jobbat!! Ses på onsdag om inte annat! Kramisar Cattis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart man åker och handlar med två barn, vad gör man inte för att roa andra :) Kram

      Radera
  5. Din historia gav i alla fall mig ett gott igenkännande skratt, för vad annat kan man göra än att garva ;-) strongt jobbat!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt sant! Och det kan jag också göra. Iaf nu i efterhand. INTE då, men nu går bra :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.