Fortsätt till huvudinnehåll

Vaddå fläckar?

Idag var O på dagis i fem timmar. Låter ju som en evighet. Men se det är det inte. 
Det tog 20 minuter att lämna för väl på dagis bestämde sig O för att det inte alls var någon rolig plats att vara på och började störtgråta. Alla som har lämnat störtgråtande barn på dagis vet hur "kul" det är. Även om man vet att det blir bättre sen och att de gillar att vara där så skär det rejält i mammahjärtat.
Efter lämning skulle jag och S göra lite ärende...nyföretagarcentrum, tryckcentrum, cervera, hallbergs guld, village, hm, indiska, intersport, body shop, cocolatte (ok den var kanske inte nödvändig), kp, blomsteraffären och maxi. Puh. På maxis parkering var det dags för matpaus för S. På familjeparkeringen. Det var inte poppis. Den som inte gillade det var en man i 45 års ålder (utan barn!!) som inte tyckte att man skulle ta upp parkeringarna för att mata. Jag är inte så charmig när jag har fullt upp. Så han och jag blev inte bästa kompisar. 
In på maxi med en fullproppad S på plats i babybjörnen och med handlingslistan *lyckalycka*, tänkte ett snabbt blöjbyte innan blir perfekt. Men sedär det var kö till skötrummet så vi tog handlingen först. Eller nej, vi tog halva handlingen först. Sen kände jag att det blev väldigt varmt och blött på framsidan på mitt lår och ner till knät. Tittade ner, och joho S läckte. Från blöja. Inte så mycket lycka. 
Ute och bytte blöja och kläder på S. Mina var då härligt nerkissade vilket syntes väldigt tydligt. Snyggt.  Inga reservkläder med. Handlade klart. Körde hem. Packade in. Klockan var tio i två. 
Till dagis. Utan att byta kläder. Har därför träffat massa trevliga människor när jag haft på mig nerkissade kläder. Känns, hmm sådär? Fräscht var iaf inte ordet som dök upp först!
Hemma från dagis spelade O glatt på sitt keyboard som har fått fullständigt spatt. Det spelar på maxvolym så det skorrar, även om man skruvar ner. Underbart. Väldigt bra leksak, verkligen. Eventuellt får den flytta till leksakshimlen snart. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …

Vilken helg!

Vi har ofta ganska lugna helger, med bara någon rolig aktivitet. Så var inte denna helgen. Den var mer galen. Men på det bra sättet. Systersonen tog studenten. Vilket firades på ett storartat sätt!
Jag skrattade högt åt banderollen på deras umpa-bumpa-lastbil fylld med bara killar. Men så tillhör jag också den ironiska generationen

Vi tog emot den nybakade studenten utanför skolan och skickade iväg honom. Sen skickade vi iväg oss själva till Sandskogen.  För att titta på hus. Som jag inte har råd med. För att fika. Innan en studentmottagning. Båda sakerna ungefär lika genomtänkta. Men jösses. Vad vackert det är.
Min vackra syster och hennes man hade fixat fantastisk mat.  En buffe utan dess like serverades. Och jag glömde helt ta kort på den.

Lördagen spenderades med män som tittade på en grill. Tjejer som hoppade studsmatta.
Barn som badade. Gungade. Busade med vatten. Åt glass. Skålade i fanta. Och åt popcorn. Framför "bion" som visade Pippi.  Så klart. 

Återigen. Vi fick…