Fortsätt till huvudinnehåll

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis). 
Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet)
Som tur var ändrade O sig och ville gå. 
Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?)
Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis...
När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt.
950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn. 
Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden över lapparna som var uppsatta från igår där O och kompisen tillsammans leker och har byggt en traktor med släp (för er som inte har barn kan jag meddela att tvååringar oftast leker vid sidan om varandra, och oftast själ varandras grejor. Men ibland lyckas de samsas)
S och jag gick sedan hem, i ösregn istället för det lätta duggregnet. Givetvis utan regnskydd till vagnen för dels glömde vi det och dels fick det inte plats.
Väl hemma inser jag att jag lagt husnycklarna på Os hylla på dagis... Hela vägen dit och hem funderar jag på hur jag ska vrida på det så att detta kan bli mannens fel. Inte riktigt kommit på det ännu.
Nu är bara frågan, hur mycket måste klockan vara innan jag får äta upp resterna efter gårdagens hallonpaj?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att det snart är alla hjärtans dag

Ni vet. Snart är det alla hjärtans dag. Jaja. Det är kommersiellt. Jag vet.  Men jag struntar liksom i det. För fira allt som firas kan är en bra idé tänker jag. Och där fick alla ångest över vad man ska köpa. Man behöver inte köpa något. Så klart. Det är inte det som är grejen. Man kan kramas lite extra. Skicka ett sms. Rita en teckning.  Sjunga en sång. Dansa en dans.   Men. Om man kanske vill inspireras lite. Om man kanske är sugen på att köpa ngt. Så kolla www.l8hasselblad.se Jag vet att jag har tipsat om det innan. Men. Hon gör fantastiska smycken. Inte bara till kvinnor. Tex bär Orup alltid armband från henne. Är det tråkigt? Ja kanske. Men dra-mig-baklängelse-så-vackra.
Annars har ju röhnisch släppt en alldeles fantastisk kollektion träningskläder. Men då ska man vara säker på sin sak. Att köpa träningskläder till någon kan vara känsligt. Och att hitta färgglada löpartights till män. Det är banne mig omöjligt.
Upplevelser är alltid ett vinnande koncept. Men förbannat svårt att…