Fortsätt till huvudinnehåll

Skylt

Man vill ju gärna hålla upp en skylt: "nej så mycket dricker vi inte. Vi tycker bara det är skittråkigt att panta"
Särskilt när tanten som jag skällde på på familjeparkeringen kom förbi o påpekade att jag inte borde dricka så mycket öl när jag har små barn. Då dricker jag eventuellt inte öl överhuvudtaget... Men jag la det till "pick your fights" och sa faktiskt inget. Tyckte det räckte med att hon fick! försvara hur det kom sig att hon, ensam i sin bil, stod på familjeparkeringen.

Varför hon stod där? Hon hade inget handikapptillstånd och fick därför inte stå på handikapplatserna.
Nej men då så!

Kommentarer

  1. Tycker majoriteten av de som står på familjeparkeringen är medelålders o uppåt och absolut inga barn i bilen.

    Anna

    SvaraRadera
  2. Jag har också bråkat med äldre damer och herrar om dessa platser när mina fem ungar var små...men utan större resultat! En gång fick jag svar av en herre att han minsann också hade familj...dock ingen med sig i bilen vad jag kunde se! Therese

    SvaraRadera
  3. Underbart att det är fler än jag som skäller ut de lata personerna som ställer sig på familjeparkeringarna! Att de sen har mage att tjabba emot... Då triggas något inom mig och jag ser SVART. De borde veta bättre än att bråka med trötta småbarnsföräldrar!!

    SvaraRadera
  4. Då är det inte bara i vår stad som en del gör så. Blir vansinnig! Får dock aldrig något ur mig men onda ögat får de!

    Lotta

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …