Prövningar

Idag har varit en "intressant" dag. Dagar som denna undrar jag verkligen hur min man tänker när han säger att han vill ha många barn (red. anm. det får han skaffa med en annan fru om han ska ha det, jag hoppas bara hon gillar att städa o dricka vin)
Tvååringen vaknade på sin charmigaste sida. Inledde med att smygbajsa på vår jättestora _vita_ matta. Eventuellt berättade han det inte förrän en halvtimme senare dessutom. Det verkar vara det stora fredagsnöjet för unga herrn. Förra veckan bajsade han på den gröna ryamattan, och. gick. vidare. i. det. Lovely. Verkligen.
Dagen fortsatte lika charmigt med att inte vilja ta på sig byxor, tröja, jacka, mössa, skor. Och göra amöban för varje grej (dvs trilla ihop i en hög som att man inte hade ett ben i kroppen. Hur kan barn göra sig så benlösa??) Eftersom den ännu yngre herrn var sjuk gick dagens färd till sjukhuset. Stora herrn mutades med sugrörsdricka och bulle till mellanmål. BIG MISTAKE!
Vi klarade precis läkarundersökningen, iofs med en tvååring skrikandes "Nej inte den" (=läkaren får inte röra Sixten). I väntrummet fanns sedan ett tåg, en eka i naturlig storlek, en bösse (trägevär ala emil) och en bod. Vilket kaos. Behöver jag säga att han sprang runt och skrek bang bang med bössen? Jag ville ursäktande säga "dagis ni vet..de lär sig allt märkligt där." Eller "hans pappa är jägare, och jag vet inte vad de gör i skogen egentligen". Något sockerstinn.
Givetvis skulle han inte gå därifrån. Även om han fick trycka på hissknappen. Tvååring blev därför släpad därifrån.
Genom entrén på sjukhuset mot apoteket. I huvudentren finns stora figurer i trä i form av en get, en tupp och en fågel. Ja ni ser det komma. "Me sitta bä"(=jag ska sitta på geten) Den stressade mamman som inser att lunchtiden håller på att passera säger bestämt nej. Då kommer den "hjälpsamma" röda korset tanten fram och säger Klart du ska rida på geten. Men herregud! Hur tänkte människan nu? Det gick ju fint. Tills den elaka mamman tvingade ner barnet, samt sa nej till att rida på tuppen och fågeln... Det blev amöban, skrik, gråt och tandagnisslan. Mutades med att få titta på ambulans utanför (makabert...)
In på apoteket där det var 10 (!!) nummer före oss. Barnet gick fullkomligt bärsärkagång. Allt revs ner från hyllorna. Allt skulle "pappa ha". Den yngsta herrn hängde och slängde i babybjörnen. Desperat försökte mamman muta den något äldre herrn med russin. HUR DUM FÅR MAN BLI?? Det är som bekant socker i det med. Äntligen vår tur. Rev hyllan med nässpray framme vid kassan. Apotekstanten föreslog att vi kanske skulle vänta utanför, jomen visst. Trycka på alla knappar på betalterminalen. När man inte fick det, återigen amöban. Skrik. Gråt. Och tandagnisslan. Vill INTE vara kvar. Skulle definitivt gå ut.
Lyckades till slut betala, något kallsvettig. Dags att gå ut. Unge herrn vill då INTE gå ut. Så klart. Mutades med att få titta på bussar. Skulle inte ha jacka. Snålblåst och regn ute. Skit i jackan och på med en mössa.
Bussen åkte, unge herrn skulle INTE gå till bilen. Unge herrn blev släpad, buren, dragen till bilen och nedstoppad i bilbarnstolen under enorma protester.
Hela vägen hem ljöd klagosången. Skulle sedan INTE äta lunch. Och INTE sova. Så klart.

Ibland är det verkligen kul med två barn. Sa jag förresten att den yngsta herrn, hela åtta veckor gammal fick pencillin. Eventuellt är även han ganska gnällig, men det. Det får vara en annan historia.