Fortsätt till huvudinnehåll

Prövningar

Idag har varit en "intressant" dag. Dagar som denna undrar jag verkligen hur min man tänker när han säger att han vill ha många barn (red. anm. det får han skaffa med en annan fru om han ska ha det, jag hoppas bara hon gillar att städa o dricka vin)
Tvååringen vaknade på sin charmigaste sida. Inledde med att smygbajsa på vår jättestora _vita_ matta. Eventuellt berättade han det inte förrän en halvtimme senare dessutom. Det verkar vara det stora fredagsnöjet för unga herrn. Förra veckan bajsade han på den gröna ryamattan, och. gick. vidare. i. det. Lovely. Verkligen.
Dagen fortsatte lika charmigt med att inte vilja ta på sig byxor, tröja, jacka, mössa, skor. Och göra amöban för varje grej (dvs trilla ihop i en hög som att man inte hade ett ben i kroppen. Hur kan barn göra sig så benlösa??) Eftersom den ännu yngre herrn var sjuk gick dagens färd till sjukhuset. Stora herrn mutades med sugrörsdricka och bulle till mellanmål. BIG MISTAKE!
Vi klarade precis läkarundersökningen, iofs med en tvååring skrikandes "Nej inte den" (=läkaren får inte röra Sixten). I väntrummet fanns sedan ett tåg, en eka i naturlig storlek, en bösse (trägevär ala emil) och en bod. Vilket kaos. Behöver jag säga att han sprang runt och skrek bang bang med bössen? Jag ville ursäktande säga "dagis ni vet..de lär sig allt märkligt där." Eller "hans pappa är jägare, och jag vet inte vad de gör i skogen egentligen". Något sockerstinn.
Givetvis skulle han inte gå därifrån. Även om han fick trycka på hissknappen. Tvååring blev därför släpad därifrån.
Genom entrén på sjukhuset mot apoteket. I huvudentren finns stora figurer i trä i form av en get, en tupp och en fågel. Ja ni ser det komma. "Me sitta bä"(=jag ska sitta på geten) Den stressade mamman som inser att lunchtiden håller på att passera säger bestämt nej. Då kommer den "hjälpsamma" röda korset tanten fram och säger Klart du ska rida på geten. Men herregud! Hur tänkte människan nu? Det gick ju fint. Tills den elaka mamman tvingade ner barnet, samt sa nej till att rida på tuppen och fågeln... Det blev amöban, skrik, gråt och tandagnisslan. Mutades med att få titta på ambulans utanför (makabert...)
In på apoteket där det var 10 (!!) nummer före oss. Barnet gick fullkomligt bärsärkagång. Allt revs ner från hyllorna. Allt skulle "pappa ha". Den yngsta herrn hängde och slängde i babybjörnen. Desperat försökte mamman muta den något äldre herrn med russin. HUR DUM FÅR MAN BLI?? Det är som bekant socker i det med. Äntligen vår tur. Rev hyllan med nässpray framme vid kassan. Apotekstanten föreslog att vi kanske skulle vänta utanför, jomen visst. Trycka på alla knappar på betalterminalen. När man inte fick det, återigen amöban. Skrik. Gråt. Och tandagnisslan. Vill INTE vara kvar. Skulle definitivt gå ut.
Lyckades till slut betala, något kallsvettig. Dags att gå ut. Unge herrn vill då INTE gå ut. Så klart. Mutades med att få titta på bussar. Skulle inte ha jacka. Snålblåst och regn ute. Skit i jackan och på med en mössa.
Bussen åkte, unge herrn skulle INTE gå till bilen. Unge herrn blev släpad, buren, dragen till bilen och nedstoppad i bilbarnstolen under enorma protester.
Hela vägen hem ljöd klagosången. Skulle sedan INTE äta lunch. Och INTE sova. Så klart.

Ibland är det verkligen kul med två barn. Sa jag förresten att den yngsta herrn, hela åtta veckor gammal fick pencillin. Eventuellt är även han ganska gnällig, men det. Det får vara en annan historia.

Kommentarer

  1. Haha vilken dag! Kul skrivet! Trevligt att du är med i min lilla tävling! Ha en fin dag! Kram Nilla

    SvaraRadera
  2. Ett barn får räcka för mig. Och det får nog dröja ett tag till nu efter jag läst det här. ;)

    SvaraRadera
  3. Detta får mig verkligen att återuppleva hur det var. Det är verkligen inte en dans på rosor att ha barn, ständig oro men också många skratt. Kram Sanna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …

Vilken helg!

Vi har ofta ganska lugna helger, med bara någon rolig aktivitet. Så var inte denna helgen. Den var mer galen. Men på det bra sättet. Systersonen tog studenten. Vilket firades på ett storartat sätt!
Jag skrattade högt åt banderollen på deras umpa-bumpa-lastbil fylld med bara killar. Men så tillhör jag också den ironiska generationen

Vi tog emot den nybakade studenten utanför skolan och skickade iväg honom. Sen skickade vi iväg oss själva till Sandskogen.  För att titta på hus. Som jag inte har råd med. För att fika. Innan en studentmottagning. Båda sakerna ungefär lika genomtänkta. Men jösses. Vad vackert det är.
Min vackra syster och hennes man hade fixat fantastisk mat.  En buffe utan dess like serverades. Och jag glömde helt ta kort på den.

Lördagen spenderades med män som tittade på en grill. Tjejer som hoppade studsmatta.
Barn som badade. Gungade. Busade med vatten. Åt glass. Skålade i fanta. Och åt popcorn. Framför "bion" som visade Pippi.  Så klart. 

Återigen. Vi fick…