Fortsätt till huvudinnehåll

sötdöden

Idag var monstret utbytt mot en snäll och go kille som lagade kaffe och bjöd sina föräldrar på fika så vi fick en paus i röjandet. Att det kan vara sån skillnad från dag till dag på samma unge. Jag dog nästan sötdöden när han fixade kaffe på spisen, dukade fram fat och koppar sen ropade och placerade ut oss. Ja där svävade man på de fluffiga molnen ett tag.
Sen blev man nertagen på jorden igen. För idag har det bytts åtta bajsblöjor. Åtta!! Men fine, inga mattor har råkat illa ut. Det är ju bra. Och det är ju två barn. Men åtta! Det är ju galet!

Helgen skulle tillbringats på hotell, njutandes av varandra och av två sockersöta snälla barn. Nu blev det inte så, på något plan. Dagen har spenderats bland damm och spindelväv, städandes drängstugan. Jo vi har en sån. Vi har också ett gammalt hönshus, ett brygghus, en stenlada, ett gammalt stall, en trälada, en jättecarport, och lite andra små vrår. Och ett hus att bo i. Det sista är ju bra så klart. Det andra är lite galet. Och ju mer plats man har desto mer saker ar man. Det är verkligen inte bara bra...
Nu ser vi ljusningen. Och faktiskt har vi lyckats röja hela dagen och haft hjälp av två barn. Eller ja, hjälp och hjälp. Den yngsta är ju mest dekoration. Men en snäll dekoration idag.
Nu står älgchilin på spisen, långkoket för imorgon, brasan är tänd, kesellaglassen uppäten. Inget vin, för imorgon bitti är det boot camp igen!

Kommentarer

  1. Gott med älchili och kul med bootcamp! :) ha en fin söndagskväll! Kram Nilla

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.