Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis). Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå. Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn. Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden
I min bok "Djurens språk" står det så här om Nässelfjärilen; Skapa en ny grund att utgå ifrån och lycka och harmoni kommer då att infinna sig. Din gåva är att skapa och bygga något nytt....... Min reflektion är att du just nu är mitt uppe i skapandet av något nytt med bebisen i magen och att ni finns där för Ossian i hans utveckling. Du är även en skapande och kreativ själ som mår bra av att skapa och bygga. Kram Sanna
SvaraRadera