Fortsätt till huvudinnehåll

Snart klart :)


Snart är knuts rum klart, mannen satte upp tapeterna idag, SJÄLV! Men jag vet, han som eg inte är händig på sånt visade sig vara det iaf. Ibland är man hemmablind :)

Bra blev det och ni ser ju att även golvet är klart! Mycket snyggt!

Ossian har inspekterat och godkänt efter att ha räknat in alla ugglorna på tapeten.

För övrigt en kille som somnade ovaggad ikväll efter att ha busat ordentligt med Australien-kusinerna!

Kommentarer

  1. Blir hur snyggt som helst :-) Kram från systern

    SvaraRadera
  2. Åh visst är den fin den tapeten! Samma som vi har i Ebbas rum. Redan när hon var 2 mån börja hon kika på den när hon låg på skötbordet. Underbara fåglar och färger för ett litet barn. Bra smak ni har :-)

    SvaraRadera
  3. Riktigt gullig tapet! Kram Sanna

    SvaraRadera
  4. Cool tapet - kul med lite annat än bara vitt. Vi har vita väggar på Almas rum och det känns lite trist.

    Mvh
    Susanne

    SvaraRadera
  5. Åh vet ni att det är en liten Knut, jättefint eller är det bara arbetsnamnet! Jag gillar verkligen tapeten här är alla barnrum vita men det kanske är bra med tanke på deras åldrar. Ha det fint! Kram Therese

    SvaraRadera
  6. Knut är bara arbetsnamnet, vi vet inte vad det blir. Mer än ett barn då så klart :) Jag tror på kille och Niklas på tjej, vi får väl se!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …