Vi hade ett helt blommigt rum innan. Jag gillar blommor. Men det blev så mycket i rummet och det kändes så litet. Rummet blev alldeles vitt men jag tror det saknade sin blommiga tapet och nu är den tillbaks. Och jag blir glad bara jag ser den. Nu är den alldeles lagom. Det enda tråkiga är att lena inte kan smälta in i tapeten längre med sin blommiga tunika.
Igår skickade jag en länk till min man. På ett fritidshus på Österlen som jag nog inte kan leva utan. Jag tror han kommer att ignorera det mailet. Eller hävda att man visst kan leva det huset. Däremot inte utan ett hus i Norrland. Som vi tydligen bara måste ha. Trots att det knappt används. Min man samlar på hus. Bara inte såna hus som jag vill ha. Men tänk, långa sandstränder, underbar småstad och människor med ljuvlig dialekt. Tror jag skulle känna mig hemma. Och drömma, det bör man göra! bilderna är lånade från www.ystad.se

Haha, kan vi inte få se en repris på den bilden? =D
SvaraRadera