lördag 29 november 2014

Det där med att vara snygg i mustasch

Oktober är den rosa månaden.
Månaden vi tänker lite extra på bröstcancer. Och hjälper forskningen lite extra.
November är väl den blå månaden då. 
Om man ska vara stereotypiskt riktig.
Då man tänker lite extra på prostatacancer. Och hjälper forskningen lite extra.
I en löpklubb jag är med i skänker vi 1 kr per km vi springer under November.
224 km summerade jag november till.
Och satte in.
Springer du inte?
Vet du. Det går bra att skänka pengar ändå.

Det där med att inte slåss

"Har du haft det bra på dagis?"
"Ja! Idag har vi inte slagits en enda gång"

Och jag som tycker att jag har tuffa dagar ibland

måndag 24 november 2014

Det där med att vara en rastlös själ

Ibland blir jag sådär rastlös.
Och tycker allt är lite sådär.
Då målar jag en stol. Och hyllkonsoler.
Gör en instagramvägg.
Fixar lite nötmüsli.
Bakar saffransskorpor.
Konstaterar att jag fortfarande är rastlös.
Och fortfarande tycker allt är lite sådär.
Så då går jag och lägger mig istället. 

fredag 21 november 2014

Det där med att ha hängt på börsen en sväng

I veckan har jag varit i Sthlm och jobbat.
Det innebär oftast långa dagar. 
Och mycket jobb.
Men denna gången passade jag på att göra något på kvällen iaf.
Orup spelar nämligen på Hamburgerbörs.
Så jag hängde där.
Och det var.
Så himla bra.
Välinvesterad tid. 
Han kan sin sak. Och gör riktigt bra musik.
Bra ös. 
Tänkvärda texter. När man lyssnar ordentligt.
Och man lyssnar på ett annat sätt. När man lyssnar live.

Dessutom gör det inte direkt ont att titta honom.
Fram för mer livemusik.
Det är det bästa.

torsdag 20 november 2014

Det där med att ha ett maraton på agendan






 
Vad är egentligen sannolikheten?
Jag som aldrig vinner saker.
Jag får en startplats i utlottningen till Berlin Maraton.
Kunde man just tänka sig.
Jisses.
Hur sjutton ska det här gå?

måndag 17 november 2014

Det där med babylena fötter

Jag fick prova en såndär fotbehandling. En sån som ska ge babylena fötter.
Det skulle fotbadas 10 minuter. Sen smörjas in med "fotmasken". Och stoppas i plastpåsar.
Dessa skulle man halka runt med i två timmar.
Alternativet var så klart att sitta still. Men ja.
Det är ju inte riktigt min grej. 
So far so good.
Sen ska det fotbadas 10 minuter varje dag. 
Ett av de bättre måstena på listan kan jag säga.
Vad som hände?
Det översta hudlagret lossnade långsamt.
Lite som direkt hämtat från TV-serien V. Om ni kommer ihåg.
Fast inte så grönt. Och utan att äta möss. 
Som tur är.

Och lena fötter fick jag minsann.
Strålande!
Får stå på listan över saker att göra inför sommaren.

Vill du testa?
I så fall hittar du fotmasken här.
Och använder ni koden grevskapet30 så får ni 30%. 
Då blir det liksom ännu lite roligare.

Det där med att börja jula på marknad

Det känns ju lite märkligt. 
När det är åtta grader varmt.
Och inte en snöflinga så långt ögat kan nå.
Men trots det. Så himla mysigt med julmarknad.
I år besökte vi Huseby julmarknad.
efter att ha hört så mycket om det tidigare i år.
Om det uppfyllde förväntningarna?
Oh. Yes.
Vi hann säkert tre meter innanför entrén. Innan det var dags.
Samtliga killar skulle äta korv.
Men vad är det med det där korvätandet??
Fördelen med korvätande är att man som ensam icke-korv-ätare i familjen hinner titta runt lite själv.
I tre sekunder innan Lilla O skulle följa med. 
Så vi spanade in vättar. Ljusstakar. Hantverk. Smycken. Glögg. Polkagristillverkning. Ostar. Korv. Korv och åter korv.
Proppmätt blev resultatet.

    
Vi hälsade på tomten. Lilla O meddelade att han önskade sig lego. Lite mer lego. Och möjligen ännu mer lego om det kunde tänka sig bli många julklappar.
Lilla S deklarerade att han inte vill ha några julklappar. 
"INTE sitta tomten. INTE ha ulkappar" 
Perfekt. 
Skulle spelat in.
På huseby bruk ligger även Natrum. Där vi spanade djur. Och gick på skattjakt.
Lyckan var total.
Skattjakt i skogen.
Där man letade guld. 
Det fick högsta betyg. Tillsammans med korven då.
Så klart.
När det började skymma var det alldeles fantastiskt vackert. 
Med tusentals ljus.
Så nästa år. Åker vi dit något senare.
Gör det du med.

fredag 14 november 2014

Det där med att ladda ladda och ladda


Igår var det dags igen.
Att lyssna på kloka människor. Att skratta. Att hänga med fantastiska människor.
Det var "må bra"-kväll i Kalmar.
Med tre föreläsningar. Med skumpa, mingel och god mat.
Med en knökfull goodiebag. 
Jodå det är därför vi har pantertanterscarvs på bilden. 
inte för att vi har infört den dresscoden på jobbet.

En inspirerande föreläsning om träning.
Innehållande väldigt många klokheter. Där kontentan var att inte göra det så jäkla besvärligt.
Så klokt så.
Vi applicerade på övriga kollegor redan idag. Med lite varierat resultat.
Men jag tänker. De vänjer sig. 

Sen fick vi en föreläsning om stil.
Jag hamnade i samma fack som alltid. Klassisk.
Kan inte ha mer än tre färger samtidigt. Inte för mycket mönster. 
Svart. Vitt. Marinblått. Brunt. 
Jodå. Det var min garderob det.
Som Charlotte. I sex and the city. 
Ja hade man fått mer än bara hennes stil hade det ju varit helt ok.


Sen var det föreläsningen om självkänsla.
Med fantastiska Mia Thörnblom.
Den var precis lika bra som alltid.
Vilken människa!
Vad vi skrattade! 
Kände igen oss. Skämdes. Reflekterade. Och skrattade. Så tårarna rann.
Ett av de bästa sätten att spendera en torsdagkväll. 
Om ni frågar mig. 

tisdag 11 november 2014

Det där med att ha ett flow

Jag vet 
Hur kul är det att läsa om saker som går bra?
Men ibland måste jag bara.
Som idag.
Det är tisdag.
Vilket normalt är den tråkigaste dagen i hela veckan.
Men idag har det varit så mycket bra.
Som liksom vägt upp.
Solen sken. Bara det.
I November. 
Den gråaste av gråa månader. 
Det blev finlunch. Utanför kontoret.
Det kom de roligaste nyheterna.
Om bröllop. Om bebisar. 
Och jag fick ett hedersuppdrag. 
Som jag är sådär löjligt glad över. Och stolt.
Jag fick ganska mycket dokumentation gjort på jobbet.
Alla som har det i sitt jobb vet hur kul det är. Men också hur skönt det är när det är gjort.
Och som avslutning.
Istället för att bara sätta mig i bilen och köra hem.
Gjorde vi en home-run till en av mina kollegor.
11.5 km i riktigt gott flow. 

jag gillar mitt jobb. Mina kollegor. 
Jag gillar speciellt att ha flow. 
Snälla stanna kvar.


lördag 8 november 2014

Det där med att inte riktigt begripa sig på denna hösten


Idag har jag gjort två saker som jag inte brukar göra.
Särskilt inte en bit in i november.
Jag har tagit upp tusentals nya maskrosor.


och klippt av nyblommande rosor.
Är det inte lite galet ändå?
I november liksom.

(jag har även varit på crossnature imorse. 
Att påstå att det skulle vara något jag brukar göra är eventuellt att ta i)

måndag 3 november 2014

Det där med att servera en läskig middag



På lördagens middag serverades avhuggna fingrar.

Fyllda läskiga pumpor

Och en gravstenstårta.

Visst blir man sugen så säg?
Inte det säger du.
Nej sant.
Men tårtan.
Den var banne mig to die for.
Utan minsta uns av fiber.

Chokladkladdkaka med lakrits
150 g smör
4 msk lakristpulver
3 ägg
3 dl socker
3 msk sirap
2 dl mjöl
6 msk raw kakao
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Vispa ägg, socker, sirap, mjöl, kakao och lakrits.
Häll smeten i en smord form. Grädda i nedre delen av ugnen i 20-25 min. 

Sen gjorde jag finfina gravstenar till...
Och vi åt hela på en gång.
Sen pratar vi inte mer om det.

lördag 1 november 2014

Det där med att äntligen köpt en ny handväska

Handväskor. 
Att det ska vara så otroligt svårt att hitta någon snygg.
Men denna gången hade jag bestämt mig.
Det får nästan kosta vad som helst 
För jag kan inte gå runt med den gamla som snart trillar isär.
Jag brukar köpa en favoritväska som jag använder till just det händer. 
Så vi hoppas detta blir en sån.
För om de lägger den i en tygpåse för att sedan lägga den i en plastpåse.
Då vet man.
Att man troligen betalade för mycket.
Jag tröstar mig med att den var betydligt billigare i Spanien än vad den verkar vara här hemma.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar.
Dags att berätta. Och att sluta skämmas.
För saker som har varit. De har just varit.

För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda.
Så klart.
Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan.
Jag var sambo. Jag hade massor med vänner.
och jag hade ganska roligt. Minsann.
Men. Jag mådde skit.
Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det.
Det fanns kanske 100. Större och mindre.
Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag.
Och jag la all min fokus på mat.
Eller snarare att inte äta. 
Och att inte äta gjorde jag bra.
Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack.
Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning.
Det räcker bra där liksom.
Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde.
För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning.
Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera att 46.4 var bottenrekordet.
Väldigt klädsamt till 175 cm kropp om ni undrar. Nuvarande vikt är klädsamma 12 kg mer.

Tyvärr gör bristen på mat en hel del med ens psyke.
Näringsbrist är inte helt bra för hjärnan.
Jag undrar ofta vad och var jag hade varit om jag hade lagt mitt fokus på något annat. Studier eller så.
Jag undrar också hur mina relationer till andra människor hade sett ut.
För nej. Jag var inte mitt bästa jag på något sätt.
Jag gjorde och sa många saker som jag kan ångra. 
Om jag vill lägga tid på att syssla med det.

Tyvärr blir en del spår permanenta.
Som synen på sig själv.
Jag kommer fortfarande tydligt ihåg vilken stor människa jag såg i spegeln under denna tiden.
Vilket uppenbarligen är totalt omöjlig ekvation.
Men så var det. Och jag förstår de som är där så väl.
De där hjärnspökena försvinner aldrig helt. 
Ibland när jag swishar förbi en spegel. Då är det precis det jag ser igen.
Jag bara väljer att inte gå tillbaka och kolla en gång extra. 

För nu. Nu är jag ändå frisk.
Det tog en sabla tid. What a waste of time.
Jag gjorde det själv. På mitt sätt.
Det rekommenderar jag inte. Hjälp hade varit bra. På alla sätt.
Det hade gått snabbare. Det hade blivit bättre. Tror jag.
Men ändå. Det blev ganska bra. I slutändan.
Våga därför hjälpa de som är där. De blir så mycket bättre om de kommer ur situationen.

Jag kan medge att jag inte hade tänkt berätta.
Men under den där Palma resan ifrågasatte min kloka vän varför.
Och när svaret på den frågan är att jag skäms. 
Då är det inte riktigt rätt. För inte sjutton ska någon behöva skämmas för det!
Det hade behövt komma ut i ljuset istället!
Det tillsammans med att mitt tidigare liv bubblade upp på onsdagens flygtur till Stockholm gjorde att jag kände att det fick vara nog.
Och jag vill inte ha någon uppmärksamhet. Inte någon uppmuntran. 
Inte för det som varit.
Det har liksom redan varit. Och det får vara så.
Uppmärksamhet ska ges i nuet. Uppmuntran ska ges i nuet.
Skit i det som varit. 
Om det inte är för att hjälpa någon annan.
Då får ni uppmärksamma. 
Precis hur mycket ni bara vill och kan. Dela hit och dit.

Och vad ni kan göra. 
Ni som har någon i närheten.
Bry er. Våga bry er. 
Just det. Det kommer ni aldrig att ångra.