Framför ögonen på en Tess

Idag har jag haft mitt magiska armband på mig. Det har dock inte hänt så mycket magiskt. Ganska exakt ingenting. Jag tänker att det kanske behöver fler dagar på sig. Så jag försöker imorgon igen. Annars får jag nog fråga Lilla O hur det magiska armbandet han gjort fungerar. Vuxna har ju en tendens att göra fel när det kommer till just magiska saker. Men jag önskar mig allt lite magi. So bring it on

Jag är ju inte riktigt van vid skärgården. Jag är mer en horisontmänniska.  Men skärgården har sina fördelar. Som att man kan åka skärgårdsbåt med barnen.  Guuuud så mysigt tänkte jag.  Det gör vi! Alla var taggade till tänderna och väldigt redo.  Så redo att vi var på plats 15 minuter innan båten kom. Det kanske var lite väl. Det är vackert som tusan. Och det var väldans skoj. Ungefär i fem minuter. Sen var det inte så skoj. För det visade sig att mamman inte tänkte köpa någon fika på båten.  Och att man inte bara kunde gå av.  Lilla S uppskattade det inte fullt ut kan vi säga. Belöningen var stor för alla.  Lunch på saltö. Potatismos, lax och romsås står högt på listan hos halvportionerna. Räkmacka. Det står väldigt högt på mammans lista. tacktack. Tur man glömmer fort. Alltså bra utflykt :)

Nu har de fyllt år. Båda två. Uppgraderade till 2 och 4 år.  Hur gick det till?? Båda har varit helnöjda med paket. Med tårtor. Med kalas. Med sång. Med allt. Så skönt. Det är ändå viktigt med mysiga födelsedagar. Oavsett vad man gör.  Jag hoppas det kommer fortsätta så. Många år. Lilla Os sista ord när han skulle somna var "mamma jag tror jag fyller år imorgon med". Nejnej, det är ett år till nästa gång nu. Är det länge? Kommer bli ett intressant år. 

 Min man är som bekant skogsmulle. Vilket hans fru inte är. Men ibland gör hela familjen skogsmulleaktiviteter. Som att fiska kräftor.  Lilla O har pappas gener. Är supersnabb i skogen.  Duktig på att klättra. Supersnabb att parera grenar. Och ja. Snabbare än mamman. Faktiskt. Inte bara sådär som man fejkar ibland. Utan faktiskt. Snabbare.  Lilla S däremot. Han har mammans gener. Visst tänker ni. Han är ju faktiskt två år yngre. Sant.  Men när Lilla O var som Lilla S hade han redan då en större talang för det där att ta sig fram i ojämn mark. Och ja. Lilla S blev buren. Så klart.  Lilla S uppskattade inte heller kräftorna.  För jo. Vi fick faktiskt upp lite kräftor.  Trots att mamman hivade ut en kräftmjärde med flöte och allt. Lite osäker på hur det gick till. Och Lilla O var inte imponerad.

Jag vet. Det har inte haglat om uppdateringar.  Därför kommer det att komma sommarreflektioner ett tag till.  För jag verkar ha haft semester från internet med. Har inte ens läst andra bloggar.  Vilket kan vara någon form av rekord. Nåväl. Lilla O har i sommar gått i simskola. I en sjö. Mamman var väldigt skeptisk innan och såg huttrande kalla barn och föräldrar i regnkappa som väntade. Så blev det då inte. För sommaren 2014 var den varmaste på länge. I stort sett var det bara lite sämre väder på avslutningen. Simskolan var tre veckor. Måndag till fredag. 40 minuter varje dag. Lilla O hade lätt kunnat åka dit även på helgen. Och vara där mycket längre varje dag. Det var succé. Hela fem simmärken sitter numera på hans märkessköld. Och ett diplom finns i hans ägo. Och tjatet om när den vanliga simskolan har börjat. Vilken tur att vi anmälde dit trots att vi tvekade.  Avslutningen var riktigt härlig. Och dessa ledare. Att ...