Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att fira mannen

Igår fyllde mannen år. 39 år.
Ingen sådär hallaballo-ålder. 
På morgon sjöng Lilla O "JA MÅ HAN EVA, HURRA HURRA HURRA"
och gav paket.
Mannen fick kalsonger och stekpanna.
Han höll ändå god min tycker jag. 
Och blev jätteglad.
Bra att veta till kommande år tycker jag.
Men för att veta att jag skulle ligga på plus tillbringades eftermiddagen på Eriksberg.
Först en kort föreläsning om kronvilt. 
Som faktiskt var intressant. Tom för mig. 
Därefter följde en guidad tur i området.
Ett enormt område. Med fantastisk många djur.

Det som var i fokus var att höra kronhjorten "bröla"
Jodå det gjorde vi. Och jag är tacksam att de inte gör det utanför mitt sovrumsfönster.
Men visst. Det var häftigt.

Att ta kort på djuren var allt annat än enkelt. 
Särskilt när man glömt rätt objekt hemma.

Några var iaf helt still.
Sist kom det viktigaste. 
Maten.
Det var fem rätter. Fem. 

En förrätt med fisk och skaldjur. En fantastisk gurk- och algsoppa.
Laxrom, nyfångade kräftor, laxtartar, piggvar osv osv
Glastallrikarna vägde 1.7 kg st. Stackars serverinspersonalen.

Mellanrätt med löksoppa, fransyska i två varianter, bröd, knäcke, egengjord lagrad prästost.
Och serveringen. Serveringen var fantastisk. 
Löksoppan i gjutjärnsgryta på en träkloss. 
Resten av maten på en skifferplatta.


Huvudrätten. Huvudrätten var fantastik.
På gatstenen, jo det var en gatsten, var det en kantarellpannacotta med lingon och friterad renlav.
På tallriken innerfilé på kronvilt, färska primörer, palsternackscremé, flingor av rökt kronhjortshjärta.
Och jättebiten är friterad potatiskaka. Den sistnämnda var eventuellt helt onödig.

Första efterrätten serverades på ännu en sten. 
Visst är det vackert mot det fina träbordet?
En bit friterad camembert, persilja, hjortronssylt, grädde.

Sista efterrätten. Var to die for.
Saltlakrits-pannacotta med hallon. Hallonsorbe på chokladjord.
Hallonrulltårta. Choklad och lakritsflarn.


Te och tryffel som avslut. 

Vilken middag!
Det är det godaste jag någonsin ätit. 
Miljön var helt fantastisk, men jag kan ju inte lägga upp hundratals bilder.
Och jag tror nog att mannen blev nöjd.
Farmor agerade barnvakt. Guld värt!

Och just det. Givetvis fick han chokladtårta med grön grädde. Högvis med strössel.
Och 39 ljus.
JA MÅ HAN EVA

Kommentarer

  1. Alltså det är nästan så jag dregglar, vilken fantastisk middag, woooow. Eftersom jag äter mycket med ögonen var det här en fröjd att se o jag kan bara tänka mig vilka frivolter smaklökarna gjorde. Nu blev jag så exalterad av allt de vackra o goda att jag glömmer gratulera din man i efterskott, GRATTIS.. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  2. Grattis till mannen din! Vilken måltid ni fick. men stackars personalen att bära så tunga tallrikar!Kram Nilla
    ps. svar om fågelbad gav jag hos mig men du kan köpa det hos Knocks en butik i Sigtuna som säkert skickar varor om du ringer dit. Det var inte så dyrt heller:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …