Fortsätt till huvudinnehåll

Nu även i färg!

Jag brukar inte lägga ut bilder på mig själv. Men jag var bara tvungen nu. Och det är inte för att de är sjukt bra. Som ni uppenbarligen ser.
Jag har känt mig sliten ett tag. Och uppenbarligen sett ut precis som jag känt mig. Ja ni ser ju. En alvedon på kinden hade sett ut som ett födelsemärke! 
Kan lätt skrämma små barn med den uppsynen. 
Energin har dock börjat komma tillbaka, sakta men säkert. 
Mycket tack vare några fantastiska mail som anlänt. Lite nya idéer, positiv feedback och glada tillrop. Det finns verkligen underbara människor!

Så jag måste säga att dagens uppsyn. Den ser lite bättre ut tycker jag nog. Jag har liksom färg i ansiktet och ser inte döende ut. 
Bara det är positivt. 
Jag ser tom ut att kunna vara pedagogisk mot mina barn idag. 

Nu, en löptur senare sen jag kanske inte exakt lika fräsch ut. Men jag bröt inte lårbenshalsen. Trots att jag vurpade på en isfläck. I beckmörker. 
Vad ska man där och springa om kan man ju undra? 
Så är det när man bor på landet och det inte finns elljusspår. Då improviserar man. 
Och jag är den första att erkänna, att det sällan blir bra när jag gör det. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...

Fy

Memo to self: spring inte på morgonen. Det är skitjobbigt. Kolasega ben hela vägen. Skulle satsat på långt och långsamt istället känner jag.. Nu dags för leklandet! Två barn, två armar, inga probs! Iaf inte med trevligt sällskap och det har jag laddat med!