Nu även i färg!

Jag brukar inte lägga ut bilder på mig själv. Men jag var bara tvungen nu. Och det är inte för att de är sjukt bra. Som ni uppenbarligen ser.

Jag har känt mig sliten ett tag. Och uppenbarligen sett ut precis som jag känt mig. Ja ni ser ju. En alvedon på kinden hade sett ut som ett födelsemärke! 

Kan lätt skrämma små barn med den uppsynen. 

Energin har dock börjat komma tillbaka, sakta men säkert. 

Mycket tack vare några fantastiska mail som anlänt. Lite nya idéer, positiv feedback och glada tillrop. Det finns verkligen underbara människor!

Så jag måste säga att dagens uppsyn. Den ser lite bättre ut tycker jag nog. Jag har liksom färg i ansiktet och ser inte döende ut. 

Bara det är positivt. 

Jag ser tom ut att kunna vara pedagogisk mot mina barn idag. 

Nu, en löptur senare sen jag kanske inte exakt lika fräsch ut. Men jag bröt inte lårbenshalsen. Trots att jag vurpade på en isfläck. I beckmörker. 

Vad ska man där och springa om kan man ju undra? 

Så är det när man bor på landet och det inte finns elljusspår. Då improviserar man. 

Och jag är den första att erkänna, att det sällan blir bra när jag gör det.