Framför ögonen på en Tess

Det är här jag är. Och förvånas över mina killar.  Den äldsta killen bokade resan. Bestämde och bokade. Helt själv. Och alla kom med. Jag är imponerad, glad och aningens förvånad. Han förvånar mig fortfarande min man. Även med att ha en otrolig skicklighet på att slarva bort saker. Alla saker. Men särskilt nycklarna till rummet.  Lilla O förvånar mig med att ha slutat med blöja. Både dag och natt. Samtidigt. Och det går bra. Han är ungefär lika hyllad som kungen på hans födelsedag.. Lilla O förvånar mig med att åka alla kanor (i vatten o på land) alldeles själv. Dag två. Han är annars ganska feg men det verkade släppa och plötsligt tror han att han är superman.  Lilla S förvånade mig med att kräka ner en hel buss idag. Efter att han bara ätit röda bär.. Mycket förvånande hur mycket man kan kräkas om man är ett halvt äpple högt. Men det luktade bokstavligt talat hallon. Iaf direkt. För eventuellt gick vi av väldigt snabbt.  Åter till kanor, träning, funderande, god m

Ännu en härlig midsommar har passerat.  I år var vi hemma i krokarna.  Åt knytis-sill-lunch hos ett par vänner. Redan här var det ett gäng barn och det vanliga kaoset att alla aldrig sitter ner samtidigt. Charmen med att fira med andra barnfamiljer.  En överdoserad fika intogs vid Skärsjön efter ett dopp. För faktiskt så regnade det inte. Och tom solen sken. Och myggen hade fest. Lilla Os bästa dagiskompis var på plats. Och lyckan var stor. Det var sandlåda, vatten, gungor, slangar, traktorer, spring i benen, popcorn och film. De där två. Det kommer att ge oss gråa hår.  Men jösses så söta de är när de gaddar ihop sig och försöker få som de vill. Givetvis gjorde jag midsommarkrans. Som alltid. Resultatet är väldigt varierande kan jag säga.  Sällan speciellt snyggt. Lilla O skulle tvvuuuunnnnget har en krans. Om han använde den? Jodå 2.5 sekund så jag kunde ta kort.  Och sen som halsband till hunden som ett äldre barn fic

Idag har vi firat Sommarlov! Lilla O har nämligen sommarlov från förskolan. Och byter till stora avdelningen. Detta är viktigt viktigt. Han var eventuellt stolt som en tupp när han flyttade sina saker dit idag.  Vi firade med kladdkaka och jordgubbar.  En lite nyttigare variant av kladdkaka, som var riktigt god! Och mäktig. Receptet? Det kommer här: 2 ägg 1 dl stevia  4 msk kakao 1 krm vaniljpulver (inte vaniljsocker) 100 g smör 1 dl mandelmjöl Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Vispa ägg och stevia pösigt. Blanda samman med resten av ingredienserna (Försiktigt annars blir smeten luftig o kladdkakan torr) Häll smeten i en smord form. Grädda ca 20 min (Har man stevia i är den lite rinnig när man tar ut den men står till sig om man ställer den svalt ngn timme) GottGott :) Och ja, det är ju alltid nyttigare att låta bli helt.  Men hur kul är det?

Lilla O vill inte ha blöja mer.  Och de två senaste dagarna har förflutit utan någon olycka.  Tror alla är lika förvånade över detta.  Iförrgår var det så olidligt spännande på TV att Lilla O inte hade tid att gå på toa.  Kreativ, som barn brukar vara, sprang han och hämtade pottan och satte den framför TV. Smart kille det där. Mamman stod i köket och lagade mat till de vrålhungriga småmonsterna.  Lilla O kommer ut och berättar stolt att han har kissat.  "Jättebra! Men jag såg dig inte gå på toa?!" "Näää jag hämtade pottan till TV:n" Ojojoj tänkte mamman. För mamman vet två saker till. Lilla S kan krypa. Lilla S älskar att plaska i vatten. Vi kan säga att Lilla S inte är något vidare bra på att avgöra vad som fanns i pottan. Och att synen som mötte mamman i vardagsrummet inte gav utrymme till så mycket glada tillrop. Maten till de vrålhungriga småmonsterna sattes på paus till förmån för sanering av bebis och vardagsrum. Det går bra

Ikväll har jag sprungit Mardrömmen  i Rödeby. Vi kan säga att den gjorde skäl för sitt namn. 9 km. Vilket kan tyckas vara en kort sträcka. Men då har man fel. Fyra gånger uppför slalombacken. FYRA!  Tre gånger uppför en ungefär lika brant helvetesbacke. Genom åtskilliga kärr. Genom lera. Genom vattendrag. Under broar. Jag var genomblöt. Hade lera upp i armhålorna. Luktade gammal leråker. När jag ÄNTLIGEN kom i mål. Om jag är sugen på att göra om det. Nej. Möjligen när lår och rumpa har återhämtat sig. Vilket verkar bli om någon månad eller så. Vilken Mardröm! Snyggingen bredvid mig är min kollega Marie.  Tur hon var med, annars hade jag nog knappt ens startat efter att ha sett backen.

Vi har ofta ganska lugna helger, med bara någon rolig aktivitet. Så var inte denna helgen. Den var mer galen. Men på det bra sättet. Systersonen tog studenten. Vilket firades på ett storartat sätt! Jag skrattade högt åt banderollen på deras umpa-bumpa-lastbil fylld med bara killar. Men så tillhör jag också den ironiska generationen Vi tog emot den nybakade studenten utanför skolan och skickade iväg honom. Sen skickade vi iväg oss själva till Sandskogen.  För att titta på hus. Som jag inte har råd med. För att fika. Innan en studentmottagning. Båda sakerna ungefär lika genomtänkta. Men jösses. Vad vackert det är. Min vackra syster och hennes man hade fixat fantastisk mat.  En buffe utan dess like serverades. Och jag glömde helt ta kort på den. Lördagen spenderades med män som tittade på en grill. Tjejer som hoppade studsmatta. Barn som badade. Gungade. Busade med vatten. Åt glass. Skålade i fanta. Och åt popcorn. Framför &qu

Idag var plåsterlådan framme. Igen. Jag ska köpa den största första förband som finns. För jag har ett sånt barn. Ett sånt som har mina gener. Och bara slår sig. Tidigare i veckan cyklade han och trillade.  Landade på en vass sten och fick ett djupt hack i knät. Dagen efter snubblade han på trappan på altanen och rev upp hela smalbenet.  Idag. Idag stod han i soffan på altanen.  (Nej man får inte det) Trillade huvudstupa rakt ner i hörnet på glasbordet (nej man får inte det heller) Stor bula.  Hack i pannan Och ett dekorativt sprutande näsblod. Lilla O blev jätteledsen. Och jätterädd. Lilla S blev om möjligt ännu räddare. Alla skrek i högan sky. På altanen. Och ja just det. Jag var själv hemma. Ett "vad var det jag sa" var inte alls på sin plats heller.

Vi har varit på cirkus, familjecirkusen Bambino. Dvs att det är en familj som gör allt. Bara det är imponerande. Det skiljde sig markant från de stora cirkusarna så klart. Det var tex mycket billigare :), mycket mer vuxenskämt, och inte så mycket läskigt. Förutom att clownen skrämde ett barn. Tre gånger. Sådär uppskattat. Lilla O var eld och lågor över cirkusen. Och att man fick en strut med popcorn.  Lyckan var total.

Helgens backträning gjorde sig läskigt påminde under dagens crossfitpass. Men jag kände mig duktig när jag fick lägga mig på soffan på altanen.  Perspektivet på bilden är inte så fördelaktigt men jag orkade inte hålla upp armen och ta ännu ett. Det säger ju en del. Idag såg jag möjligheterna komma att träna tillsammans med barnen. Bortsett från småövningarna vi gör på altanen redan. Idag cyklade Lilla O på sin balanscykel hela vägen till sjön och tillbaka. Totalt 2 km. Och snabbt gick det. Han har mammans tävlingsinstinkt.  "Mamma jag ligger föööööst" "mamma du hinner inte me" Så sant så. Men om jag haft mina löparskor på så. Och kanske inte klätterapan Lilla S i en träskrinda bakom. Vad gör man inte för att få in vardagsträningen? Däremot måste jag nog lägga om kosten.  På riktigt. Det kanske är den som gör att jag känner mig nere. Det där sockerintaget tror jag kan göra en del med en. Men att ta sig ur det.  Det är ingen

Jag är ganska bra på att snöa in på lampor. Jag älskar nämligen lampor. Ett rum kräver många lampor. En taklampa för att för vardagsljuset. Gärna någon lampa i eller vid fönstret Gärna en golvlampa. Gärna någon vägglampa. Ju fler behagliga ljuskällor i ett rum, desto bättre! Några nyförvärv har fått flytta in. Som jag nog inte visat er. De kommer. Nu dregglar jag över lite andra. Som den här fönsterlampan.  Som ger ett behagligt sken, men ändå är väldigt stilren. Och lagom på något sätt. Kristallampor. Det kan tyckas pråligt. Men det beror liksom på var man hänger dem. Jag tänker badrum. Hall. Sovrum.  De ska vara på de oväntade ställena. Där är de fantastiska.  Bilderna och dagens inspiration kommer från  www.uttaget.se Där hittade jag lite för många lampor för att det ska vara hälsosamt för mig. 

Alltså, jag vill bara visa.  Klänningen som jag köpte i Barcelona, av en tjej som designade och sydde själv av tygrester. Den är så himla fin. På min vänstra höft är den hopknuten,  Bilden är inte så bra. Men klänningen. Den är fin den. Vardagsfin. Alldeles lagom. Herregud. I sommar fyller jag 35. 3.5.  Nej det är ingen fara. Ingen ålderskris. Men varje år. Då menar jag varje år. Så firar jag min födelsedag med fest. För jag tycker man ska göra det.  Men i år. Jag vet inte. Jag vill. Tror jag. Men hur ska man få ihop ett fest mitt i sommaren. Med kort notis. Och helst väldigt enkelt. Trolla kanske? Asch. Jag tror inte jag orkar i år.

Jag är löjligt trött. Trots att jag precis stoppat i mig hembakad chokladkaka. Kanske faktiskt ska gå och lägga mig tidigt för en gång skull. Men det har varit en bra helg. Vi har köpt äppelmust från Karlskrona Musteri , jordgubbar från Ramdala. En fin vän bjöd på uppdukat snacksbord och drinkar.  Fina vänner kom på middag. Träning hanns med. En massa faktiskt.  Kameran. Den verkar inte riktigt ha varit med. Men med lite ny ork så kanske. Och just det. Mina nya löparskor har kommit.  De väger inte ett dugg. Ska bli spännande som tusan att testa. Nu. Sängen.

Vernissagen är till ända. Men oj vad bra det blev! Vi ställde ut i en av de gamla ladorna.  Passande miljö för oss.  Trots strålande sol och fantastiskt väder kom det riktigt mycket folk! Sju stycken var vi som ställde ut. I sju totalt olika stilar. Underbart att det är så olika! Butiken var givetvis öppen för alla som kände sig sugna på lite inredning! Det är en dålig bild. Men ser ni?  Hela gårdsplanen är full med bilar, motorcyklar och cyklar. Underbart! Och jo jag sålde tavlor :)

Igår var det sommarfest med jobbet. Grillbuffé som några verkligen hade lagt ner sin själ i. Jodå allt är grillat. Även bönorna och baconen ni ser i bild. Hotta burgaren åts på instruerat amerikanskt vis.  Man säger inte emot en inbiten BBQ-amerikan. Enkelt.  Jag har de allra finaste kollegor. Det gör att jag inte bara är trött i huvudet idag, utan även trött i skrattmusklerna. Jag älskar folk som bjuder på sig själva. Det gör de. Mina fina kollegor. De gjorde kvällen.  Tänk vad jag saknat att träffa dem. (Och nej, långtifrån alla är med på bild här) Och jag måste tipsa er om det allra godaste rosevin jag druckit.  Hand Craft Rosé. 10 procent. Det är lagom det. Lagom farligt. Smakar liksom saft. Visade sig att fler tyckte det. För den boxen, den försvann fort. Täcktes upp av Mobergs röda vin. Och drinkar. Har man en fd bartender som kollega så blir det så. Ja det är farligt det med. Sen cyklade jag hem. Det var också en