Framför ögonen på en Tess

Solen skiner och vi åker skidor. Tror inte jag har så mycket mer att tillägga. Det var något med att fira att man fyller 40 hela året.

Lördagen bjöd på sol från blå himmel. Snöstorm och noll sikt. Kyla. Värme. Alla väder på väldigt kort tid. Men förslaget att ses vid Skärsjön som ligger inom promenadavstånd var väldigt bra. Väldigt trevligt sällskap utlovades. Och löftet hölls. Njöt av sol. Grillade. Åkte snowracer. Kastade snöbollar. Hoppade på gupp. Ja och slog svanskotan. Som sig bör.  Och ibland. Ibland var de vänner. Flera sekunder. Innan någon lyckades träffa den andra i huvudet med en isboll. Man får ju ändå ge dem att de har en fantastisk bollkänsla. Vi tog vägen över isen hem. Trots att både jag och Linda tyckte det var skitläskigt. Och båda gjorde vars en praktvurpa. Det var den där svanskotan det... Vad jag saknat blå himmel. Skit i våren. Blå himmel och sol is da shit.

Vi har snö. Trots att vi bor i Blekinge.  Så mycket snö att slalombacken är öppen. Och det finns längdskidspår som fungerade. Så idag åkte vi längdskidor.  Jag kommer ihåg det som att jag åkte en del när jag var liten.  Jag kommer också ihåg att det var ganska lätt. Både de minnena är troligen påhittade. För det är minsann inte alls lätt. Jag har åkt längdskidor en gång i vuxenålder. För 10 år sen. Och då tjejvasan. Otränad. Också en bra ide.  Det visade sig att längdskidåkning inte är något man vilar sig i form för. Tydligen. Så vi bytte. Och åkte pulka ner för slalombacken. Det var kanske inte heller en jättebra ide. Men ganska roligt. Och ingen bröt något.

Solen skiner. Backarna är pistade. Varm chokladen toppklass. Minst 6 stycken av skidresans deltagare älskar skidskolan. Ja. De där 6 halvportionerna verkar inte tycka det är så hemskt heller.  Och det är ju bra. För det är väldigt välinvesterade pengar. Vuxna får åka några riktigt schyssta åk i nypistade backar.  Utan att ropa på barn som är i skogen Små får åka i skogen. Utan att någon vuxen skriker på dem. Win-Win tror jag det heter.

För någon vecka sedan bröt Lilla S armen. Eller ja han har fått en "grön kvist"-fraktur. Ni vet när man tar en lång mjuk pinne och böjer väldigt mycket. Den går inte av men blir väldigt böjd. Tydligen kan man göra så med små barns skelett. Ja alltså vi gjorde ju inte det med hans arm så klart. Han fixade det här alldeles själv. Genom att "hoppa från ett litet hus". På dagis. Jahapp. Det är ju ändå den naturliga saken att göra. Om man heter Madicken. Och har ett paraply i handen. Sixten hade inte ens ett paraply. Vilket kanske iofs var en himla tur... För att vara riktigt säker på att skaffa sig ett gips gjorde han sen ytterligare en vurpa inne på dagis en timme senare. Sen var det fix och färdigt. På sjukhuset skulle det röntgas. Vilket han inte ville. Men den pedagogiska mamman hade tagit med sig lite mut-ivation from Marabou. Och vips fanns det finfina bilder. Efter kom en stressad läkare. Med håret spretandes på alla håll. Famnen full av papper och glasögonen...

Vi har åkt skidor igen. I Björnrike. Igen. Med samma gäng. Men aningens varmare än förra årets minus 20. Båda halvportionerna har gått i skidskola. Och lärt sig hur mycket som helst. Lilla S är den som åker mest kontrollerat. Och därmed förvånar alla. Han gör stoooora svängar och bromsar snyggt. Storebror kör mer störtlopp med hockeystopp i liggande variant. Men de hade roligt. Det var det viktigaste. Vi vill att de ska fortsätta tycka skidor är roligt.  Därför får de åka precis hur mycket eller lite de vill och pausa när de vill. I år var vädret bättre och det blev mycket mycket åka. Nyår firades också i snön. Enda kvällen utan underställ. Fintrasorna åkte på och det lagades tre rätters. Som sig bör satte vi även i oss lite ostar. Och spelade plump för att överhuvudtaget hålla oss vakna till 12. Ni hör ju vilket ös! Rena rave-partyt :) Men vi såg fyrverkerierna från hotellet.  Storslagna och vackra. Jag gillar fyrverkerier när andra sk...

Igår fick jag några timmar på stan med den här godbiten. Planen var bibliotekets 3-årskalas. Vilket vi för den delen gick på. Men efter en timme där gick vi vidare ut på stan.  En lunch på cafe. Och säkert 6-7 affärer på det. Utan protester. Man borde göra mer saker med bara ett barn i taget inser jag. Så mysigt och så väldigt lätt.

Traditionsenligt skulle det göras pumpalykta inför Halloween. Väldigt väldigt viktigt om du frågar Lilla O. Pumpa köptes. Vi gjorde oss redo att skära ut en läskig gubbe. Precis som tidigare år. Men nähejnej.  Det skulle tydligen vara en Hulkenpumpa. Det förstår ju vem som helst.  Om barnen blev nöjda? Ha ha. Nä. Mamma. Man ser ju inte vad det är. Nähä.  Gör det bättre själv då! Så köpte vi en pumpa till. Och skar ut en läskig gubbe. Om ni undrar.

Lilla S är barn nummer två i den här familjen.  Och i och med detta tar det lite längre tid innan saker och ting händer. Men nu har han iaf varit på sitt första kalas. Stolt som en tupp. Att han fick gå på kalas och inte storebror. Att han fick klä sig fint. Bära presenten hela vägen till kompisen. Att han fick gofika tillsammans med kompisarna. Att han fick leka med roliga leksaker. Och att han fick gå på skattjakt. Och att han var med när de hittade guldpengarna som var skatten. Självklart sparade han några guldpengar och bjöd sin storebror på. För Lilla O brukar alltid bjuda när han varit på kalas. Älskade Lilla S. Kanske ska även han få bli lite stor. Läskigt.

-"Mamma, kan du hjula?" -"Jamen självklart! Det gjorde jag massor när jag var liten" Behöver jag berätta att jag sträckt insidan av låret nu? Och att Lilla O inte var imponerad. Tydligen landade jag inte snyggt. Jag hämnades med att spela genom några banor i Batmanspelet på Nintendo wii när han gått och lagt sig. HA!

  Alltså. Det har ju inte varit någon höjdarsommar vädermässigt. Men idag. Idag var det sommar. Och tack vare att vi sitter inne på väldans trevliga kompisar.  Så komprimerades hela sommaren ihop till idag. Då vi hängde i Karlskrona skärgård. På Tobisaflöten för att vara mer exakt. Sandstrand och låååånggrund. Och alldeles underbart. Barnen rodde båt till Polen. Eller nästan iaf.  Gick på upptäcksfärd på klipporna. Byggde sandslott.  Dök med cyklop.  Jaja.  Det hade säkert blivit tråkigt om det varit såhär hela sommaren. Säkert.

Lilla O har i veckor tjatat om att han ville sälja saft till alla som gick förbi. Vi har väl lite försökt ignorera det.  Lite hoppats på att han skulle glömma bort det. Men det fanns verkligen inte på kartan att glömma. Så idag blandade han sin saft.  Skrev sin skylt. "Saft 3 kr" Bar ut bord. Stol. Glas.  Och började sin marknadsföringskampanj till alla inom hörhåll. Och ja. Han är ju så söt så vem kan liksom låta bli att köpa? Ibland tog han hjälp av sin lillebror som fick ta emot pengarna. När Lilla O hällde upp saften. Det kanske mer berodde på att Lilla S vägrar ge växel.  Det är liksom inte riktigt hans grej. Men vad han sålde. Långt mer än jag trodde. Och han var så stolt. Så himla stolt. Att han tjänat egna pengar.  Som han ska köpa lego för. Alla pengarna ska han köpa lego för.  Hoppas entreprenörsandan håller i sig. 

Den här utsikten lämnade jag bakom mig i onsdags för några veckor framåt. Detta är nämligen min utsikt från jobbet. Som jag visat massor med gånger innan. I olika skepnader. Jag vet. Men den är storslagen. Och att betecknas som vardagslyx. Landskapsvyn byttes mot det här. Först semesterdagen. Tillika sommarlovsdagen för halvportionerna. Lilla O fick välja aktiviteter. Så vi hängde i poolen. Hela dagen. Han kan numera simma utan puffar. Dyka från kanten.  Och är mer under ytan än över. Otroligt duktig är han och snabbt går det. Men det gäller att vara med.  För man blir trött av att simma. Givetvis var man tvungen att gå till affären med. För att handla glass. Och fira sommarlovet.  Det hör liksom till. Och jordgubbar. Det hör till. Det verkar vara sommar på riktigt nu.

Det har varit en försmak av sommaren under helgen. Äntligen lite lite värme iaf. Och det har varit massor med häng med halvportionerna. Lilla S ville köpa nya blommor till sitt rum igår när han vaknade. Så han tog på sig spindelmannenströjan, en rosa tofs i håret och satte sig i cykelkärran för att vara hejarklack till mamman i 2.5 mil så att vi kunde köpa fina blommor till hans rum. Inte ett enda gnäll under hela tiden. Kvällen innehöll kvalitetstid med fina vänner. Med badande. Med enkel middag. Med rose. Med kollektivt lördagsgodis. Och alla halvportioner satt som ljus. I flera minuter. Sen körde de all in. Alla lintottarna.  Lilla S körde enda in i kaklet och somnade på golvet. Han har en otippad talang att somna precis överallt när han är trött. Praktiskt. Söndagen gick i ett ganska långsamt tempo. Helt utan rose faktiskt. Istället plockade vi jordgubbar. Och åt eventuellt några av dem. Sen fick mamman koka sjuka mängder med jordgubbssylt....

Idag har vi. Precis som alla ni andra. Firat midsommar. Som sig bör. Min egna tradition är att varje år binda mig egen krans. Med lite varierande resultat. Men alltid. Alldeles för stor.  Aningens för mycket blommor. Men ändå. En krans. Som sig bör. Killarna var istället urtjusiga i nya kepsar. Till mammans lättand frågade de inte efter kransar detta året. Är man inte så bra på det är det begränsat kul att göra tre stycken. Som dessutom knappt används. Solen sken och det blev picknick i Nättraby. Där de håller ordentligt midsommarfirande med resning av stång, dansande, en usel trollkarl och glass till alla barn.  Men som sig bör höll alla traditioner i sig. Och solen blev ösregn. Trots detta var vi kvar. Och hängde lite med sköna människor. Det där med att det inte finns några dåliga kläder fungerade ganska bra. Det finns vissa begränsningar dock. Och kvällens grillmiddag intogs inomhus. Precis som efterrätten. Men alla ...

Förra året fick vi hänga med morfar'n och Stina på Tosselilla. Vilket var succé. När frågan kom iår igen så tvekade Lilla O inte en endaste sekund. Och det blev succé. I år igen. Fullt ös hela dagen. Även moster fick äran att vara med. Och barnen försökte tvinga henne att åka allt läskigt. Det gick lite si och så med det. Hon får nog bakläxa på det där. Lilla S var stolt som en tupp när han körde bil själv.  Runt. Runt. Runt.  I högervarv. Morfar visade sig vara en riktig cowboy som hade stenkoll på hur man red hästar. Eller om det nu var tvärtom. Vi tackar för denna gången. Och hoppas vi får komma med nästa år igen. Lilla O hoppas han har växt 15 cm tills dess så han kan åka ALLT. Mamman är beredd på att hoppas detsamma...

. Ikväll dricker jag Pukkas te. Pepparmint & licorice.  Fasligt gott det där.  Har lagt en helg på Lalandia och Legoland bakom mig. Tiden går fort när man har roligt. Visst är det för barnen.  Men vi kan väl säga att den här mamman gillar karuseller väldigt mycket Och vattenrutschkanor ännu mer.  ToppTopp!