Fortsätt till huvudinnehåll

Om bloggen

Det här, det är jag.
Jag som döljer mig, eller för den delen, avslöjar mig här på denna bloggen.
Ja och jag heter då Tess. Eller nej, Jag heter Therese. Men det är uppenbarligen ett alldeles för långt namn. Egentligen heter jag dessutom Eva Therese Bertilsdotter. I förnamn. Det är märkligt på många sätt.

Jag jobbar som Projektledare, inte bara i företaget familjen Ericson AB utan även på ett ställe där jag faktiskt får lön. Jag driver en inredningsbutik, Bygatan5 interiör. Jag tränar inför ett gäng tävlingar som jag märkligt nog anmält mig till. Jag gillar upplevelser, förändring, energi.
Av detta kan du säkert räkna ut att jag är målinriktad, att jag reser en del, att jag är framåt, att jag vet vad jag vill, att jag tror på mig själv, att jag är stark.
Allt detta är sant. Just nu. Det har inte alltid varit så men livsresan har tagit mig hit.

Jag bor i "mellangården", i en by nordväst om Karlskrona. I ett stort trähus från mitten av 1800-talet. Där det finns ständiga projekt. Renoveringsprojekt, förändrningsprojekt, uppfostra-barn-projekt, livsprojekt.

Varför ska du läsa här?
För att jag skriver enkelt. Rakt. Och ärligt. Brutalt ärligt. Jag är inte perfekt på något sätt, och jag älskar att tillämpa ironi. Och livet blir banne mig så mycket roligare då!
Bloggen handlar om ett liv. Om mitt liv. Som säkert inte skiljer sig så mycket från andras liv. Ibland kanske du känner igen dig. Och ibland kanske du bara kan skratta och vara glad att du inte är jag. Eller att du önskar att du var jag.

Läs, skratta, njut! Av att det inte är du som råkar ut för allt. Eller för att du inte är ensam om att just råka ut för saker.

Och tack. Tack för att du läser. Från mitt hjärta.

Tess
tess@grevskapet.com
instagram: @tess_ericson

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en
4 kommentarer
Läs mer

Vem vill inte dricka skumpa?

Då är det åter dags att gissa datum för leverans! Beräknat är den 9 augusti. Hittills är viktuppgången 7 kg. Någon viktuppskattning av bebisen är inte gjord denna gången, så mycket mer info kan ni inte få. Förra gången såg det ut såhär Resultatet då blev leverans 18 dagar innan beräknat. Nu, precis som då, utlovas en flaska bubbel till den som kommer närmast! Och denna gången räknas bara kommentarer i bloggen som tävlande. Sist vann min man, han gissade 1 timme fel bara men eftersom han aldrig skriver kommenterar (eller ens läser) så kommer han inte att vinna denna gången :)
23 kommentarer
Läs mer

Storhetsvansinne

För er som har svårt att läsa om när andra är glada eller det går bra. Hoppa över detta inlägget är ni söta. Idag sålde jag två av mina stora tavlor. TVÅ! Till någon jag inte känner. TVÅ! Jag har vett att ta iaf lite betalt för mina tavlor, då det ligger en hel del jobb bakom.  Och de köpte TVÅ!  Jag är så stolt att jag nästan spricker. Och vill skrika ut det. Så nu är det fritt fram att tycka jag är odräglig. Att säga "jahaja, tror hon att hon är något". Att fundera på vad det är för galningar som köpt TVÅ stora tavlor.  Jag vet ju, att det är mot Jante att uttala sig så här.  Man bör ju be om ursäkt för det man gör. Inte tycka det är bra.  F*ck Jante är svaret! För sautan i gatan vad bra jag är! Iaf idag.  (Jag lovar, storhetsvansinnet har gått över tills imorgon och då kommer ett inlägg om vad som händer när man tar med sig två barn till sitt jobb för att fika. För det, det ska jag göra imorgon. Och då kommer jag minsann inte vara så bra)
18 kommentarer
Läs mer