Framför ögonen på en Tess

jag hängde här förra helgen. Trots att advent inte hade börjat. Och därmed inte den officiella starten av julen.  Men ändå. Julmarknad. På Tivoli. I Köpenhamn.  Med en av de bästa. En av de vackraste människorna. Med henne.  Åt jag flödebollar med salmiaksmak. Drack vin. Pratade livet. Också gick vi. Gata upp. Gata ner. I ett vackert Köpenhamn. Njöt av de fantastiska byggnaderna. Av juldekorationerna. Och pratade. Ännu mer.

Ikväll lyssnade jag och en fin vän på Malin Sävstams föreläsning. Hon som skrivit ovan bok. Vilket egentligen är hennes dagbok från året efter att hon förlorade sin man, två av sina barn och tre nära vänner i tsunamin. Man kan tro att det skulle vara en tung föreläsning med mycket gråt och tårar. Visst grät jag.  Men den var mest tänkvärd. För allra mest handlade den om att enbart DU kan göra dig själv lycklig. Bara DU kan se till att du får ett meningsfullt och levande liv. Bara DU kan göra något åt det. Bara DU kan se till att du inte sitter och blir bitter i ett hörn. Och det bästa. Flytta din tidsram. Alla har problem och jobbiga saker i sitt liv. Få tar tag i det. För de flesta. De försöker lösa hela problemet i huvudet innan. Och fokuserar därmed på saker där 50% inte ens kommer att hända. Fokusera bara på vad du behöver göra allra först för att komma vidare. Vad är det allra första du behöver göra för att komma framåt? Stoppa tidsramen precis där.  Lär

Inredningspassionen som tidigare var så stark. Det där med att fixa detaljer. Det där med att måla om.  Det där med att renovera. Det där med att tapetsera. Det där med att bygga om. Det liksom dog. Helt. inspirationen finns inte.  Tyvärr. Men några stjärnor fick jag dit på gästtoan ikväll. Och jag gissar att det tar en vecka innan någon här hemma ser dem. Och jag gissar att Lilla S är den första.

Igår fick jag några timmar på stan med den här godbiten. Planen var bibliotekets 3-årskalas. Vilket vi för den delen gick på. Men efter en timme där gick vi vidare ut på stan.  En lunch på cafe. Och säkert 6-7 affärer på det. Utan protester. Man borde göra mer saker med bara ett barn i taget inser jag. Så mysigt och så väldigt lätt.

Idag har jag hängt här: Med det här gänget: Vi firade alltså pappa på fars dag med brunch på Bäckaskogsslott. Lite ovanligt sådär. Mest eftersom pappa oftast hänger i Spanien denna tiden på året.  Men detta året väntade han lite med att flytta ner och vi fick till ett Fars dagsfirande.  Inte helt oväntat åts det otroligt mängder mat. Väldans god mat. Speciellt de där marinerade räkorna på algbädd. Kan vara så att jag åt sex stycken såna.  Säger inte att det är så. Bara att det kan vara så. Det fanns även väldigt god lax tillsammans med en fantastisk sesamsås. Ja också en massa kött då. Men jag är inte så köttig av mig. Något jag däremot är så är det chokladig. Och det fanns det minsann med! Nomnom! Utöver god mat fanns det en fantastisk miljö. Bara det.  Jag älskade tavlorna som fanns där.  Ja och blommorna så klart. Men de var inte lika permanenta liksom. Efteråt gick vi. Eller kanske mer rullade. En runda i slottsparken. Otrol

Idag har jag köpt några julklappar. Tänkte bara säga det.  Så ni vet. Dags att fila på önskelistan som ska gå till Tomten! Ni vet väl. "om inte du tror på Tomten, så tror inte Tomten på dig". Ja jag tänker iaf inte chansa.

I helgen styrdes skutan som ni vet mot Skånes nordvästra hörn. Eftersom vi körde bil dit var vi tvungna att stanna för fika. Det finns såna regler. Vi stannade i Tyringe.  På cafe21. Alltså vilket ställe. Trots att de inte hade öppet egentligen serverades det kaffe och äppelkaka.  Tom glutenfritt fixades fram. Vi fick liveunderhållning i form av alla berättelser som fanns om caféet.  Och som ni kan räkna ut av den otroliga inredning så fanns det måååånga historier.  Hade vi inte bestämt oss för att åka därifrån hade vi fortfarande försetts med information. Troligen också med kaffe. Och med kakor. Fantastisk tant som står bakom det där. En eldsjäl som verkligen älskar det hon gör. Och är lite smågalen. Sån ska jag bli när jag blir gammal. Tills dess. Stanna där någongång.  Det är en upplevelse värt namnet.

Jodå. Det närmar sig. Och då får man liksom smygstarta. Årets Blossaglögg har smak av Earl Grey. ja och ungefär samma färg också.  Vilket är helt ok. Vit glögg borde däremot förbjudas. Det är sedan gammalt. Jag skulle säga att de verkligen lyckats denna gången. Kanske något söt. Men det är ju glögg. Och flaskan är snygg så det förslår.  Bra där. De kan det här. Heja Blossa! Nu får man börja köpa julklappar!

I helgen hängde jag med det här fantastiska gänget. Som jag iofs hänger ganska ofta med. Eftersom vi jobbar tillsammans. Vi hängde på Kullaberg. För att springa trailloppet Kullamannen. Vi startade efter självaste kullamannen. Som för sin ålder ändå verkade ganska pigg.. (bilden lånad från Hillevi.nu ) Sen sprang vi. Över stock. Över sten. Genom kohagar. Uppför backar. Uppför backar och uppför backar. Sen klättrade vi nerför livsfarliga klippor.  Och vi var nöjda. Med att alla överlevde.  Och att ingen bröt något. Och vi tyckte liksom att vi vann.  På vårt eget sätt. Så vi firade med skumpa.  Och att discodansa på vårt rum hela natten till åttiotalsmusik. Bästa firandet. Och vi bodde vackert. Vid havet. I Viken. Man måste ju bara älska Skåne.