Framför ögonen på en Tess

Kontrasten jag kom till var HongKong. Där alla kunde engelska. Där det var ordning. Där det var enkelt att följa. Där jag dessutom hade en personlig guide. Fredric visade mig hela staden. Väldigt lyxigt! Jag fick se vardagslivet, kontor, simklubb, restauranger,  träffa många härliga människor och jag hann tack vare Fredric med de flesta måsten! Bland annat fick jag skåda HongKong från ovan.  Victoria Peak var ett fantastiskt ställe. Och vi hade tur att det var höga moln just denna dagen. För även här var det lågtryck under tiden jag var på besök. En liten present jag tog med mig liksom. Svinkallt väder. Ner från Victoria Peak tog vi tram:en  Det var som att åka berg-o-dal-bana. Utan broms. Härlig upplevelse!   Och utsikten. Den var fantastisk. Man såg hur mycket som helst. Och med en personlig guide fick jag veta vad alla landmärken var.  Allt var lite häftigare. Lite större. Lite mer. I hongkong. Min HongKong-vistelse avslutades m

Från Seoul gick resan vidare till Kina. Det allra första Kina bjöd på var en soppa "for female beauty" Ja det vill man ju ha. Så jag åt! Smakar ungefär som den ser ut. Konserverad frukt i sockerlag. Också ett sätt att inleda en lunch. Men den fortsatte med mer mat. Och mer mat. Och mer mat.  I Kina äter man. Mycket. Då menar jag sjukt mycket. Och ofta väldigt väldigt märkliga saker. Som man är glad att man inte vet vad det är förrän efteråt. Men jag klarade mig från delikatessen ruttna ägg tex.   Jag var i Shenzhen. En gigantisk stad. Som för 35 år sedan var en liten fiskeby.  Nu bor det över 10 miljoner i staden. Så ni kan bara tänka er hur snabbt de bygger. Infrastrukturen är fantastisk. Man har ju världens möjligheter när man bygger på så kort tid. Bilden till vänster visar deras högsta byggnad som håller på att byggas. Känns meningsfullt att köpa en lägenhet i penthouse..utsikten är lite begränsad.  Kina bjöd som sagt på mycke

Man kan tro att jag behöver efterlysas. Men jag kan trösta er med att så inte är fallet. Jag har bara varit på jobbresa. Och jag tänkte att jag skulle visa lite. För denna gången kom jag längre än till Tomelilla :) Asien stod på schemat. Med börjar i ett kallt Seoul.  Seoul är en väldigt vacker stad. Och en väldigt väldigt stor stad. Juldekorationerna var fortfarande uppe och det såg alldeles fantastiskt ut i hela staden. Allt neon gav intryck av att det var mitt på dagen. Även mitt i natten. Jag gick inte direkt i några affärer, men tittade in i några. Det första jag såg var "swedish soap". Tydligen känt. Seoul visade sig från sin kallaste sida med -15 grader. Brrrrr. I och med luftfuktigheten och vinden så kändes det som -35.  Lätt det kallaste jag varit med om. Och nej. Jag var inte klädd för det. Jag hade nämligen inte packat ner min isolerade michelindräkt. Jag jobbade mest. Hade möten och utbildningar för nya kunder och partne

Det verkar faktiskt vara några som läser här ändå. Och som undrar vad årets plan är. Och det är ju en bra fråga. Och relevant. Så mina mål för 2016 blev mer som en lista -rörelseträning. Stretching. Balansträning. -springa en halvmara och en mara. Förutsättningslöst. -läsa mer. Böcker. Artiklar. -våga tro på mig själv. Våga tro att jag kan. Faktiskt. -höja människor. Jag tror på det. Stärka människor runt omkring mig. -skaffa en ny hobby. Funderar på att köpa en raspberry pi 2 b. Och ta det därifrån typ. Eller om jag kanske kommer på något annat. Vi får se. -Prata mer i telefon. Det låter löjligt. Men jag behöver bli bättre på det. Vissa dagar känns det lättare att bestiga berg än ringa ett privat samtal -Se den positiva sidan av saker. Se den ljusa sidan. Helt enkelt inte vara så negativ. Eller se/höra bara det negativa andra människor säger. Försöka vända om -Skratta mer -kramas mer -Och slänga vågen. Ett stort steg. Men nu ska skiten bort. Det var nog

Jag har varit på solsemester. Typ. En väldigt vädligt kall sådan Men ändå ganska solig. Vi har hängt i Björnrike. Ett kallt Björnrike. Men väldigt vackert. Och båda halvportionerna har blivit fenor på att åka skidor. Till allas stora lycka. Lilla O åker utan problem blåa backar. Knappliftar. Ankarliftar. Och mamman är alldeles imponerad. Och alldeles tårögd. Lilla S åker barnbacken. På egen hand. Och svänger runt valle-skyltar. Och är sötast i stan när han dansar till Valle på rullbandet uppför barnbacken. Eller när han skriker "jag vill ååååka krrrrooooken" Det betyder att han vill åka ankarlift. För det är tydligen det roligaste som finns. Ibland var de tom de bästaste vänner.  Och om några år. Då kommer man inte ens att få åka med dem ner för backarna. De kommer att susa ner. Snabbt som tusan. Redan nu gällde det att stå på. För Lilla O drog i väg i de blå backarna. Och gastade "kommer du eller?!" Jodå. Jag kommer.

Vi börjar med backspegeln. Den jag inte gillar. Föredrar en stor framruta. Men som sagt. 2015 års mål var 1. Att vara lycklig.  Det där med att ingen annan gör det åt dig är fortfarande helt sant.  Och jag har blivit bättre på de små sakerna. Känns på ett sätt som ett väldigt bra mål att ha och på ett annat sätt som ett väldigt dåligt mål. Svårt att få till genom ett helt år 2. Samspel. Det var en fortsättning på tidigare års ödmjukhetsplaner. Och jag tror faktiskt jag är klar med det. Eller klar och klar. Men jag har ändrats mycket som människa.  Och mest till det bättre. 3. Utmana. Att flytta mig själv utanför boxen. Visst har jag gjort det.  Men detta. Detta kan man göra mer av. Vad jag gjort? Instruerat spinningklasser, sprungit maraton, sprungit traillopp, genomfört utbildningsmöten i mitt jobb, blivit bättre på att mingelprata, provat massor med ny sorts mat (fortfarande inte kebab dock...), blivit rakare och ärligare i min kommunikation

Nyårsafton har passerat. Det var en lugn tillställning. Fyra vuxna och fyra barn som förvisso höll bra låda allihop. Men ändå. Lugn. Vi delade upp maten. Så förrätten och efterrätten kom med gästerna. Herregud så lyxigt. Och jisses så gott!! Alltså. Jenny kan hon.  Och inte ett foto från huvudrätten har jag. Även om den förstås också var god. Och ostarna. Och drink-tilltuggen. Om vi blev mätta?  Joho.  Kommer räcka till nästa år. Minst Äntligen öppnades det mörkröda bubblat från Australien. Flaskan vi släpade över halva jorden.  Om den var god?  Jodå. Väldigt annorlunda. Men god.  Planen för nya året? Den kommer. Precis som summeringen av förra.