Det där med att ha hängt i snölandskapet

Jag har varit på solsemester. Typ.

En väldigt vädligt kall sådan

Men ändå ganska solig.

Vi har hängt i Björnrike. Ett kallt Björnrike.

Men väldigt vackert.
Och båda halvportionerna har blivit fenor på att åka skidor.

Till allas stora lycka.

Lilla O åker utan problem blåa backar. Knappliftar. Ankarliftar.

Och mamman är alldeles imponerad. Och alldeles tårögd.

Lilla S åker barnbacken. På egen hand. Och svänger runt valle-skyltar.

Och är sötast i stan när han dansar till Valle på rullbandet uppför barnbacken.

Eller när han skriker "jag vill ååååka krrrrooooken"

Det betyder att han vill åka ankarlift.
För det är tydligen det roligaste som finns.

Ibland var de tom de bästaste vänner. 

Och om några år. Då kommer man inte ens att få åka med dem ner för backarna.

De kommer att susa ner. Snabbt som tusan.

Redan nu gällde det att stå på.
För Lilla O drog i väg i de blå backarna.
Och gastade "kommer du eller?!"

Jodå. Jag kommer.
Ska bara lipa lite först.

Över att de blir stora så fort.