Framför ögonen på en Tess

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen. Den var aningens bättre än själva drickandet av dem. Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Jag har så trevliga vänner. Som kommer på så trevliga idéer. Som att springa 60 km en lördag i Oktober. Där vid starten.  Där tyckte ingen av oss att det var någon vidare idé om jag ska vara ärlig.  Men solen gick upp. Alla människor var trevliga. Glada. Pratiga. Inspirerande. Löpande. Och det blev en fantastisk dag. Vi tog oss från Älmeboda. Hela vägen till Nättraby. Vi följde vägen där Krösnabanan en gång gått.  Och kände historiens vindar. Och svetten rinna. Men fram kom vi. Medalj fick vi. Och Kaffe. Inte minst fick vi kaffe. Fantastiskt vad kroppen klarar av. 

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän. Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen. Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt. För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in. Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar. För jag började göra annat istället.  Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Lördagen bjöd på sol från blå himmel. Snöstorm och noll sikt. Kyla. Värme. Alla väder på väldigt kort tid. Men förslaget att ses vid Skärsjön som ligger inom promenadavstånd var väldigt bra. Väldigt trevligt sällskap utlovades. Och löftet hölls. Njöt av sol. Grillade. Åkte snowracer. Kastade snöbollar. Hoppade på gupp. Ja och slog svanskotan. Som sig bör.  Och ibland. Ibland var de vänner. Flera sekunder. Innan någon lyckades träffa den andra i huvudet med en isboll. Man får ju ändå ge dem att de har en fantastisk bollkänsla. Vi tog vägen över isen hem. Trots att både jag och Linda tyckte det var skitläskigt. Och båda gjorde vars en praktvurpa. Det var den där svanskotan det... Vad jag saknat blå himmel. Skit i våren. Blå himmel och sol is da shit.

Tänk att få äta god mat. Prata livet. Dricka bubbel. Skratta. Finnas till. Äta glass. Smida planer. Förkasta planer. Skratta lite till. Och ha det ljuvligt. Tänk att få ha fina människor i sitt liv. Att få ventilera. Att få feedback. Att bli lyssnad på. Att få lyssna. Livet är bra fint! På en vanlig fredag dessutom.

Igår var det baluns.  Överraskningsmiddag för en nybliven 40 åring närmare bestämt. Så inatt inkasserades hela 3 timmar sömn.  Det blir man ett riktigt charmtroll på om ni undrar.  Eller mest troll faktiskt. Men det var värt det. Och denna gången var det ingen gammal vän. Utan en ganska ny förmåga. Tänk att få träffa nya människor. Som man kommer nära. I vuxen ålder. Det är en ynnest. 

Häromdagen träffade jag en vän från förr. Från tiden på högskolan. Det som kan tyckas vara en tre fyra år sedan. Men visar sig vara betydligt längre sen. Som en mindre evighet. Det var bra tider det. Med många härliga människor. Mycket som formade mig till den människan jag är idag. Bland alla människorna som passerade mig då finns ganska många kvar än idag. Inte i daglig kommunikation. Men ändå. Det är som att börja där man slutade sist. Det är som om tiden stått stilla. Och samtidigt inte.  Jag fick äran att hänga med en av dessa människor. Äta thaimat. Dricka vin. Prata. Prata. Prata. Och bli bjuden på en efterrätt från himmelen.  Det kan vara det godaste jag ätit. Och jag kan ha ätit en väldigt stor del av den...

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna. 

Vi har åkt skidor igen. I Björnrike. Igen. Med samma gäng. Men aningens varmare än förra årets minus 20. Båda halvportionerna har gått i skidskola. Och lärt sig hur mycket som helst. Lilla S är den som åker mest kontrollerat. Och därmed förvånar alla. Han gör stoooora svängar och bromsar snyggt. Storebror kör mer störtlopp med hockeystopp i liggande variant. Men de hade roligt. Det var det viktigaste. Vi vill att de ska fortsätta tycka skidor är roligt.  Därför får de åka precis hur mycket eller lite de vill och pausa när de vill. I år var vädret bättre och det blev mycket mycket åka. Nyår firades också i snön. Enda kvällen utan underställ. Fintrasorna åkte på och det lagades tre rätters. Som sig bör satte vi även i oss lite ostar. Och spelade plump för att överhuvudtaget hålla oss vakna till 12. Ni hör ju vilket ös! Rena rave-partyt :) Men vi såg fyrverkerierna från hotellet.  Storslagna och vackra. Jag gillar fyrverkerier när andra sköter det

Tänk att ha vänner som vill springa långpass på annandag jul. I kuperad natur. Upp och ner, upp och ner. Som vill prata om allt och inget.  Som gör det för att det är mysigt. För att det är kul att hänga. För att det är skönt att springa. Och som skiter i hur snabbt det går. Eller hur lång tid det tar. Det är fint det. 

Tro det eller ej. Men tomten hade minsann varit på besök under natten. Klampat in med snöiga skor hade han gjort. Ätit upp all gröt. Och lämnat en skattkarta. Efter mycket letande utanför huset. För tydligen är tomtens ritnings-skills riktigt dåliga. Så hittades morgonens julklapp i källaren. Världens största mål. Med målvaktsduk.  Så man kan träna skott. Succe! Strålande tänkte föräldrarna. Då blir det en lugn dag.  Ha ha ha. "När kommer tomten?" "När kommer tomten?" "När kommer tomten?" "När kommer tomten?" "När kommer tomten?" "När kommer tomten?" Kan vara det som ekade mellan väggarna.  HELA dagen. Och till slut kom han.  Världens finaste killar som inte riktigt vet om de ska tro eller inte.  De trodde väldigt mycket.  Iaf just då. Vi ger barnen vars en julklapp. För vi tycker det blir lite mycket annars. Lilla S byggde ett fort av sina julklappar.  Så tydligen löser

Tidigare i år bytte jag jobb. Men ändå. Trots det.  Så blev jag medbjuden på gamla jobbets julfest. Där det blev tapas. Det blev julgodis. Det blev glögg. Det blev bubbel. Det blev quiz. Det blev julklappar. Och det blev luciatåg. Ja herregud vad dåliga vi var. Men roligt var det. Och skrattade gjorde vi. En så fantastiskt rolig kväll. och en så fantastisk trött dag dagen efter. Men jag är tacksam. Så väldigt tacksam över att ha dessa människor i mitt liv. Och att fortfarande få vara en del i deras liv.

Jag måste bara visa.  För ag har en kompis som är ganska finurlig på att göra presenter. Så de blir både snygga, personliga och genomtänkta. Så dessa saker bodde i en korg tillsammans med choklad och lakrits.  Och ett doftljus. Tänk om jag hade haft den fantasin. Och ja. Hon har tryckt disktrasan själv. Och sytt löp-pannbandet själv. Och så klart byggt te-granen. Men visst är det coolt?

Idag var det dags igen. Den årliga julgranshuggningen som den manliga delen i huset arrangerar. Denna gången i 9 plusgrader och lite lätt regn. Kanske inte direkt gav den perfekta julstämningen men de flesta verkade hitta granar ändå. Och Efraim von Trippelhatt kom på besök ändå.  Och hade med sig kartan till Tomtens rike. Givetvis fick han stor hjälp av alla barn att hitta dit. Och skogen visade sig från sin vackraste sida. Inte för att barnen brydde sig om det när det fanns en tomtenisse som delade ut julklappar till dem alla. Men iaf.  Efter att ha insupit frisk luft fylldes sockernivån på. Som sig bör. Glögg, julgodis, kramar, och skratt. Jag kan nog tycka att det är en härlig dag. Trots snöbrist.

"Ska du med ut i arla morgonstund på en långsam löptur?" Klart jag ska. Även om det inte blev så himla arla. Jag älskar omtanken. Någon vill träffa mig.  Någon vill springa med mig. Tidigt en lördag. Det är fint det. Ha en fin lördag och gör något du blir glad av. Och gör någon annan glad. Det är ditt mission idag!

Man ska hålla på traditioner har jag hört. Så denna helgen träffade jag en snygg tjej, gick på julmarknad, åt tapas och drack bubbel. Precis som i adventstider förra året. Och nu har det hänt två år i rad. Alltså en tradition. Plättlätt. I år föll valet på Fredriksdals julmarknad. En gammaldags julmarknad.  Med mer utställning och mys än kommersiellt skit. Osäker på hur många gånger jag sa "ååå vad mysigt det är" Och även om den snygga tjejen tröttnade helt på mitt mysande.  Så hade jag ändå rätt.  Förbannat mysigt det där! Ännu mysigare att på kvällen äta tapas på Pinchos i Helsingborg.  Denna restaurang. Den bästa.  Energin är tankad.  Tack. Tusen tack.