Framför ögonen på en Tess

Jag har så trevliga vänner. Som kommer på så trevliga idéer. Som att springa 60 km en lördag i Oktober. Där vid starten.  Där tyckte ingen av oss att det var någon vidare idé om jag ska vara ärlig.  Men solen gick upp. Alla människor var trevliga. Glada. Pratiga. Inspirerande. Löpande. Och det blev en fantastisk dag. Vi tog oss från Älmeboda. Hela vägen till Nättraby. Vi följde vägen där Krösnabanan en gång gått.  Och kände historiens vindar. Och svetten rinna. Men fram kom vi. Medalj fick vi. Och Kaffe. Inte minst fick vi kaffe. Fantastiskt vad kroppen klarar av. 

I somras köpte jag en SUP. Det kan ha varit sommaren bästa investering! Jag har SUPat runt hur många öar som helst i skärgården. Lilla O har hoppat trampolin från den hur många gånger som helst. Hur många gånger som helst har jag packat ner den för säsongen. Men nu. Nu var det nog allra sista gången. Mina tår blev alldeles isande kalla och har inte tinat än. Men alldeles ljuvligt vackert var det. Annat kan ingen säga. 

Det har snöat. En hel del. En otrolig massa för att vara helt ärlig. Det är till och med så att vi har vinterväglag. Dvs snövägar. I Blekinge. Och det är alldeles ljuvligt! Så fantastiskt vackert och man måste ju älska snö! För att ta tillvara på snön byttes löpturen till längdskidåkning. På skidor som jag senast åkte på för ca 30 år sen. Eventuellt har varken de eller jag blivit bättre på att inte åka. Märkligt nog. Jag gjorde ändå ett avbrott på min vila-mig-i-form-på-längdskidor-lucka med tjejvasan för 10 år sen. Dock på hyrskidor. Och att jag då kom 3 mil är ett under.  För samtliga inblandade. Jobbigt som tusan var nypremiären. Usla skidor var slutsatsen.

Äntligen. Äntligen är det halsonda borta. Jag firade med att träna tre dagar i rad.  Den där träningsformen måste upp till tävlingsform. Man kan tycka att det är flera månader kvar. Vilket det är. Men jag vet också att flera månader har en tendens att gå väääldigt fort. Idag var det dock vilodag. För det måste man med ha. Och att spela hockey med fyra halvportioner räknas inte.  Förutom att jag insåg att jag inte kan gå ner i spagat.  Om jag nu trodde det.  Halvportionerna tyckte jag skulle öva på det. För tydligen skulle jag bli en bättre hockeymålvakt då. Jag känner nog att jag kanske hoppar över det.  Nu. Söndagkväll. Efter innebandyträningar. Efter bowling. Efter nattning av barn som gick raketsnabbt.  Så nu. Packa inför måndag. Och vardag. Ny vecka. Tiden går fort.

Tänk att ha vänner som vill springa långpass på annandag jul. I kuperad natur. Upp och ner, upp och ner. Som vill prata om allt och inget.  Som gör det för att det är mysigt. För att det är kul att hänga. För att det är skönt att springa. Och som skiter i hur snabbt det går. Eller hur lång tid det tar. Det är fint det. 

"Ska du med ut i arla morgonstund på en långsam löptur?" Klart jag ska. Även om det inte blev så himla arla. Jag älskar omtanken. Någon vill träffa mig.  Någon vill springa med mig. Tidigt en lördag. Det är fint det. Ha en fin lördag och gör något du blir glad av. Och gör någon annan glad. Det är ditt mission idag!

Det här var dagens frukost. Typ. Ni ser ju. Hela kostcirkeln var med. Fiber upp över öronen. Eller nja. Men det var gott! Om ni undrar. En av fördelarna med att vara vuxen är att man får göra så. Iaf ibland. Och anledningen var att jag sov i stan inatt. Och anledningen till det i sin tur var att jag träffade två fina flickor igår. Drack bubbel. Åt thaimat. Pratade.  Och oj. Vad jag saknat dem.  Jisses. Dagen idag har sådeles varit aningens seg. Som tur var hade jag en trevlig lunchinbjudan med mer fiber som avslutning. Och ytterligare en julklapp.  Ska visa upp den sen. Ett finfint armband som tål att visas. Men nu vill jag bara säga att med flera timmar till godo  har jag nått årets mål. 300 träningspass. Check. Nästa år ska jag ha något annat som mål.

I helgen hängde jag med det här fantastiska gänget. Som jag iofs hänger ganska ofta med. Eftersom vi jobbar tillsammans. Vi hängde på Kullaberg. För att springa trailloppet Kullamannen. Vi startade efter självaste kullamannen. Som för sin ålder ändå verkade ganska pigg.. (bilden lånad från Hillevi.nu ) Sen sprang vi. Över stock. Över sten. Genom kohagar. Uppför backar. Uppför backar och uppför backar. Sen klättrade vi nerför livsfarliga klippor.  Och vi var nöjda. Med att alla överlevde.  Och att ingen bröt något. Och vi tyckte liksom att vi vann.  På vårt eget sätt. Så vi firade med skumpa.  Och att discodansa på vårt rum hela natten till åttiotalsmusik. Bästa firandet. Och vi bodde vackert. Vid havet. I Viken. Man måste ju bara älska Skåne.

Egentligen finns det mycket att berätta.  Men det tar vi sen.  Nu tar vi en sak, Berlin. Kommer ni ihåg den där bröllops"presenten"? Det där maratonet som jag gick med på att springa till slut? Det var det jag gjorde i Berlin. Som om det inte var nog med ett maraton sprang jag även 6 km i någon frukostjogg. Jag tyckte idén var fullkomligt usel. Men följde ändå med. Och vilken stämning det var!! Joggen avslutades på olympiastadium.  Helt galen akustik på vägen in.  Håret på armarna reste sig och man började nästan gråta. Vilken känsla ett ställe kan förmedla. Nu var det ju tyvärr inte där maran gick i mål. Men i mål det gick jag. Eller sprang. Eller kanske snarare något mitt emellan. Och ja. Det var en upplevelse. Och ja det var jobbigt.  och ja. Jag var säker på att de mätt fel eftersom varje km efter 33 km var minst dubbel längd mot vad de bör ha. Och ja. Jag hade behövt mer träning. Mer core. Mer styrka....

I helgen tillbringade jag sjukt många timmar på en spinningcykel. I måndags sprang jag blodomloppet Det var inte det roligaste mina ben har gjort. Men jag gjorde det tillsammans med mina fantastiska kollegor. Om ni undrar över bilden. Vilket är naturligt. Så vill KJ bara visa sina fina shorts... Fyra hela lag fick vi ihop på karlskrona kontoret.  Imponerande. Starkt. 10 km gjorde jag. På 49:52.  Inte lika imponerande. Men smärtsamt.  Och det bästa. Det var picknicken. Med kollegorna. I solnedgången. Efter eländet. Ett år till nästa. Kanske ska vara i bättre form då?

tre nätter har jag spenderat här. Fyra dagar med de här fantastiska människorna. 13 timmar PÅ en sånhär cykel. Och jag har fått ett sånt här. Puh. Helt slut. Både i huvud och kropp. Over and out. Tack och go'natt.

Då var det dags igen. För ett skåne besök. Ni får tycka det är hur tjatigt ni vill liksom. Denna gången stod Eko-trail på agendan. I naturreservatet vid Christinehofs slott. Så fantastiskt vacker. I otroligt härligt vårväder. Och som vi kämpade. Allihop.  Jag hade gott sällskap. Av fem fantastiska kollegor och en extra vass hangaround. Och i mål kom vi. Till slut. Efter backe upp och backe ner. Efter fantastiska vyer. Efter mattor av vitsippor. Efter många glada hejarrop.  Efter ett otroligt slit. Fick vi en annorlunda. Och väldigt fin medalj. I trä. Mycket genomtänkt eko-tänk. Rakt igenom. Där med kan jag lägga mitt första traillopp bakom mig. Ett slitigt lopp. Men bäst av allt. Efter alltihop. Då fick vi bubbel. Jacuzzibad. Fantastisk god mat.  Och trevlig sällskap.  Underbart Som vanligt. Så hängde jag lite längs stranden. Precis när solen gått ner.  och imorse när den gått upp.  Jag har sagt det så mång...

Idag sprang jag en mil. På en slinga jag ofta sprang tidigare. Jag hatade varenda meter. Varför? Ja du. Det kan ha varit för att jag faktiskt inte sprungit något vettigt på länge. Att jag inte tränat några intervaller eller fartlekar. Att jag hade sega ben. Att jag sprang ensam. Att jag har fem extra kilo att bära på just nu. Att jag fick sjukt ont i benhinnan i vänster benet efter 5 km. Eller kanske sådär enkelt som att jag helt enkelt inte tränat tillräckligt. Skittråkigt var det iaf. Nu blir det löpvila till lördag då det ska springas lopp. Därmed är baddräkt nedpackat inför morgondagens jobbresa. Ja vi får väl se om det blir så.

Ser ni solen? Men visst. Två hela dagar med sol. Av fyra. Men ändå.  Fyra dagar som jag tillbringar i Furuboda. Ehe? tänker du. Jo jag har tränat i sanden. I en gymnastikhall. I en tallskog. På en asfaltplan. Jag har sprungit. Lekt korv med bröd. Lyfta tusen vikter. Hoppat. Studsat. Hävt mig hit och dit. Hängt. Kört intervaller. Sträckt ut mig åt alla tänkbara håll.  Varför? Jo det var första utbildningen mot att bli spinninginstruktör på Friskis och Svettis. Jag har träffat fantastiska människor. Som alla brinner lika mycket för träning. Som alla ska bli ledare. Men i olika saker. Jag har hängt med en fin gammal vän.  Pratat mycket. Skrattat mycket. Ätit för mycket. Och fått mitt kursintyg. Nästa kurs är i maj. Jag är redo. Sen kommer jag däremot ha panik. För jisses hur ska det här gå?

Jag har fått "erbjudande" om att köra kustjagaren En lokal tävling. Om än numera känd.  En swimrun tävling. Det innebär att man springer. Och simmar. Och springer. Och simmar. Och springer. Och simmar. Och springer. Och simmar. En förbannad massa gånger. Och en förbannad massa km. Närmare bestämt 26 km löpning.  Och 4 km simning. Det. Är. Mycket. Det. Jag är dels osäker på om jag verkligen fixar det. Och dels osäker på om min axel håller. Det jag är säker på är att det är långt utanför min box. Så. Nu ska jag provsimma. För att kolla hur den där axeln egentligen har det. Sen. Ska jag ta ett beslut utefter det. Men hua. Att jag ens tänker tanken.

Jag har lovat mig själv. Och min kusin med för den delen. Att springa en träningshalvmara i månaden. Så idag var det bara att leverera.  För har jag sagt det. Då gör jag det. Och jag var väldigt tacksam att vädret var på vår sida idag. Nästan vindstilla. Nollgrader.  Alldeles perfekt väder. Alldeles perfekt långdistanstempo. Alldeles perfekt sällskap. Fy tusan vad bra vi är. Detta ska jag leva på länge. Närmare bestämt en månad.  Tills jag måste göra om det igen. 

Röhnisch  har släppt sin vårkollektion träningskläder. Så sjukt snygga tights denna gången!  Kan vara ett par must-have:s. Betydligt snyggare än de svarta kompressionstightsen jag köpte idag. Men det var så bra pris så det fick gå. Trots att de är svarta. På träningsönskelistan står även en löparkjol. En såndär som man kan ha över tights på vintern och bara på sommaren. Jag tänker typ denna: Titta in  här  så hittar ni fler av deras fantastiska löparkjolar och en del annat. Jo. Jag tycker det är dags att börja tänka på våren. Det känns liksom bättre då.

Igår var jag på spinning. Om än något mörbultad. Detta var första steget i ett av mina projekt för nästa år. Tanken är att jag ska bli spinninginstruktör. (ja. Man får skratta. Lite) Två utbildningar är inbokade i vår och det ska bli väldigt intressant! Och väldigt roligt att utmana sig själv långt utanför sin egen box.

Det har varit en tuff vecka. Tittar man här kan man lätt tro att jag förvsunnit från jordens yta. Började veckan men tre dagar i Sthlm. På "speechtraining" Otroligt bra och givande utbildning i kommunikation och presentationsteknik. Som dock gjorde att hjärnan var helt slut på kvällarna.  Det enda som kunde tas in då var julskyltning på NK. Fantastisk som varje år. Och god mat. Det gäller liksom att passa på när man är i storstan. Ett besök på Koh Pangang på söder. Klassiskt. Ett besök på Shanti. Också på söder. Inte så klassiskt. Iaf inte för mig som aldrig äter indiskt. Men jag dör så gott det var!  Dit går jag definitivt fler gånger. Är ni i Stockholm så ta en vända förbi NK. Har ni barn med er så kan ni nog stå utanför och frysa och titta på allt som rör sig i några timmar, Stockholm var för övrigt fullt med älgar. STORA älgar.  Jag förstår inte riktigt grejen. Men det är ju annorlunda om inte annat. Resten av veckan har vari...

  Vad är egentligen sannolikheten? Jag som aldrig vinner saker. Jag får en startplats i utlottningen till Berlin Maraton. Kunde man just tänka sig. Jisses. Hur sjutton ska det här gå?