Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha en femåring med gips

För någon vecka sedan bröt Lilla S armen. Eller ja han har fått en "grön kvist"-fraktur. Ni vet när man tar en lång mjuk pinne och böjer väldigt mycket. Den går inte av men blir väldigt böjd. Tydligen kan man göra så med små barns skelett. Ja alltså vi gjorde ju inte det med hans arm så klart.
Han fixade det här alldeles själv. Genom att "hoppa från ett litet hus". På dagis. Jahapp. Det är ju ändå den naturliga saken att göra. Om man heter Madicken. Och har ett paraply i handen. Sixten hade inte ens ett paraply. Vilket kanske iofs var en himla tur...
För att vara riktigt säker på att skaffa sig ett gips gjorde han sen ytterligare en vurpa inne på dagis en timme senare. Sen var det fix och färdigt.

På sjukhuset skulle det röntgas. Vilket han inte ville. Men den pedagogiska mamman hade tagit med sig lite mut-ivation from Marabou. Och vips fanns det finfina bilder.
Efter kom en stressad läkare. Med håret spretandes på alla håll. Famnen full av papper och glasögonen på snedden. Stressat pep han till
-"Vi ska verkligen snart ta in honom. Har han väldigt ont i nacken?"
-"Eh nej..Det tror jag faktiskt inte att han har..."
-"Inte? Han har väl inte fått några tabletter nu??"
-"Eh. nej.. Han har inte ont i nacken ändå. Men mest för att det är armen som är bruten"
-"Armen? Ojdå..."
Läkaren krafsar frenetiskt bland sina papper och går vidare till tanten bredvid i väntrummet.
-"Ta tar vi dig istället. Hur är det med armbågen?"
-"Armbågen mår bra. Jag har brutit handen. Och killen med nacksmärtor har ni redan tagit in"

Jag tror att läkaren antingen gick hem eller drack den starkaste koppen kaffe man kan uppbringa på ett sjukhus. Det var ju ändå måndag. Och troligen inte hans bästa dag på jobbet. Hoppas jag.
Jag hoppas också att de hade koll på killen med nacken så han inte kom därifrån med gipsat ben eller så.
Lilla S kom iallafall ut med ett gips. På rätt hand. Och en nalle i den andra. För när sköterskan sa att Lilla S var för stor för nallar började underläppen vibrera. Så nalle fick det bli.
Han förkunnade också att han inte tänkte visa det för någon. Och inte gå på dagis förrän det var borttaget. Den pedagogiska mamman sa att det blev inget med det. Dagis it is. Och underläppen började vibrera igen.


Nu har veckorna passerat. Och gipset klippts bort. Så nu drar vi till fjällen och ser vem som kommer hem med gips denna gången.
Spänning i vardagen!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...

Byta ut och fräscha upp

Jag rensar i min garderob.  För att slippa se de där snygga sakerna. Som ändå inte passar. Och bara gör mig irriterad när jag ser dem. Ovan tex. Supersnygga mörkbruna skor i skinn från GANT. Aldrig använda.  För jag har dragit någon led i foten som gör att jag inte kan ha dem.  Trots de var så sköna. Stilrena. Snygga. Jag har sorterat ut klänningar som inte passar. Byxor. Blusar. Osv osv. Lite försöker jag sälja. Balklänningar. Skorna ovan. Något ni behöver? Vad jag ska ha i min garderob istället? Jo jag ska till Barcelona nästa vecka. Så jag tänker. Att det nog löser sig. Några tips på Barcelona?  Restauranger. Shoppingställen. Most-do:s. Rester med några tjejkompisar.  Ska bli underbart. Men det behöver jag nog inte säga.

Känna sig hemma

Igår skickade jag en länk till min man.  På ett fritidshus på Österlen som jag nog inte kan leva utan.  Jag tror han kommer att ignorera det mailet. Eller hävda att man visst kan leva det huset. Däremot inte utan ett hus i Norrland. Som vi tydligen bara måste ha. Trots att det knappt används.  Min man samlar på hus.  Bara inte såna hus som jag vill ha. Men tänk, långa sandstränder, underbar småstad och människor med ljuvlig dialekt. Tror jag skulle känna mig hemma.  Och drömma, det bör man göra! bilderna är lånade från www.ystad.se