Helgens backträning gjorde sig läskigt påminde under dagens crossfitpass.
Men jag kände mig duktig när jag fick lägga mig på soffan på altanen.
Perspektivet på bilden är inte så fördelaktigt men jag orkade inte hålla upp armen och ta ännu ett.
Det säger ju en del.
Idag såg jag möjligheterna komma att träna tillsammans med barnen.
Bortsett från småövningarna vi gör på altanen redan.
Idag cyklade Lilla O på sin balanscykel hela vägen till sjön och tillbaka.
Totalt 2 km. Och snabbt gick det.
Han har mammans tävlingsinstinkt.
"Mamma jag ligger föööööst" "mamma du hinner inte me"
Så sant så.
Men om jag haft mina löparskor på så.
Och kanske inte klätterapan Lilla S i en träskrinda bakom.
Vad gör man inte för att få in vardagsträningen?
Däremot måste jag nog lägga om kosten.
På riktigt.
Det kanske är den som gör att jag känner mig nere.
Det där sockerintaget tror jag kan göra en del med en. Men att ta sig ur det.
Det är ingen lätt match.
Du är en förebild i träning. Tyvärr har det inte blivit så mycket av den varan... Det där med socker känner jag igen men det är ju jättesvårt att sluta. Börjar man sen ta något litet är man tillbaka i gamla vanor men om någon kan fixa det så är det du! Lycka till!
SvaraRaderaKram Lotta