Framför ögonen på en Tess

Därför har vi nu rabarber i fönstret.  Fint om du frågar mig. Lite annorlunda kanske. Men ändå. Fint och somrigt!

Idag har vi haft inflyttningsfest i lekstugan.  Jag, Lilla O och Lilla S.  Lilla O bjöd på tårta. Och glass med strössel. Och kramar. Han hade tom fixat barnstol till Lilla S. Lilla S var ytterst otacksam och tuggade lite på mattkanten istället.  Imorgon görs det sista fixet på stugan så sen får ni se slutresultatet. Tills dess får ni nöja er med de pimpade stolarna.  Nämnde tidigare att jag fyndade tre små stolar på loppis.  Nu är de målade och sitsarna tapetserade.  Lilla O blev strålande glad.  "mamma, det är världens finaste stolar" Ibland. Ibland bara dör man.  Igår var jag på after work. Utan work.  Det var sådär himskans trevligt och avslappnat.  Mycket skratt, mycket prat, sol och drinkar. Idag är jag ändå. Oförskämt pigg. Men kroppen är trött. Dessutom full med träningsvärk.  Så det blev en seg löptur. Och en skål med godis. Lagom lördag minsann

Det dricks mycket Guinness. Väldigt mycket.  Men iaf. Tankbilar liksom? Det är ju ändå lite galet. Det roliga med storstäder är att det finns så många detaljer att fnissa åt. Som att det sitter ett betonghuvud på väggen 3 meter upp.  Eller att det står en man. Helt stilla. I en gatukorsning. Med en liten skylt där det står "JESUS" Eller att de har en staty som bringar tur. OM man tar på brösten. Vilket alla gjorde. Underbart. Och St Patrick stod bredvid. Hela dagarna. I sin kostym... Gatorna är fulla med folk som uppträder. På märkliga sätt. Gruppen i klätt svart. Satt still. Det är ju..kul? Smartaste grejen! I affären såldes vinglas. Med vin i. Bara att dra av översta plasten. Perfekt för picknick. Hur smart är inte det? Och just det. Man firade mors dag i Dublin med.  Eller mina barn gjorde det.  Och jag fick världens snyggaste klocka. Av en händelse. Jag tror barnen smygläser bloggen. 

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada. Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips.  Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt. Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Tit...

Ville bara säga att jag fortfarande lever. Jag har bara lite paus. Här:

Lilla O: Mamma, du har ingen snopp. Jag: Nej det stämmer. Lilla O: Jag, Pappa och Hitte har snopp. Jag: ja, men jag är ju tjej. Lilla O: Ja du är tjej. Du får åka buss. Jag: Får man åka buss om man är tjej? Lilla O: Ja, killar åker tåg. Ibland vill jag verkligen veta hur slutledningsförmågan fungerar där. Idag var stora fixardagen på dagis. Jag har oljat staket. Petat i rabatter. Målat trafikskyltar. Inte en talang jag besitter. Men jag hoppas det inte kommer så många traktorer med släp på gården som de måste stanna för. Vilken tur jag inte jobbar där. Efter 20 minuter hade jag tröttnat på frågan: Va gööööö du?  Som redan hade levererats 200 gånger vi det laget. Förskolepersonal borde få en medalj. Av ngt slag.

Tre dagar var vi borta. Vad hände? Trädgården ser ut som ett rapsfält. Underbart tycker jag som kommer från Skåne, som saknar rapsfälten varje vår. Problemet är bara, när man tittar närmare. Så ser man att det är maskroser. Det är banne mig inte alls lika mysigt. Igår fick jag hjälp i maskrosfighten av Lilla O. Först sprätte han upp lite maskroser och körde iväg i sin skottkärra. Gulligt så att man nästan dog. Sa: "mamma. Vi gilla inte maskjose. Ja fixa det." Sötnöten. Sen lånade han sekatören. Jag vet att en 2.5 åring inte ska det. Men nu blev det så. Och alla tulpaner blev avklippta. SnippSnipp! "Mamma. Bommona va vissna."  Jahapp. Där ser man.   Givetvis behövde han vatten. Det hör liksom till. Ser ni på bilden vad som håller på att hända? Ser ni bulan på slangen? Förstår ni också att den lossnade sekunden efter och Lilla O blev dyblöt? Och inte alls speciellt glad. Då är det mycket mycket svårt att inte gapskrat...