Framför ögonen på en Tess

Den här veckan har jag varit totalt knockad. Igår gav jag upp och släpade mig till vårdcentralen. Halsfluss blev domen. Fick superb penicillin om du frågar mig! Idag är jag som en ny människa.  Förutom att jag blir andfådd av att gå upp för trappan då… Kanske ska vänta någon dag med att träna. Eventuellt. Ena fördelen med att vara sjuk är att min söta svärmor kom med krya-på-dig-blomma.  Mysigt! Idag när jag återfått kraften har jag slagit in paket. Och slagit in paket. Och slagit in paket. Jag tycker det är bra att mina barn inte är bortskämda. Att de inte får så mycket saker. Att det inte blir pakethysteri. Och jag håller upp min ironi-skylt. Om ni inte förstod. Jösses!! Hur gick detta till?? Kalendern bakom alla paket är från när jag själv var liten. Den får nog bytas till nästa år. Den orkar liksom inte riktigt med detta.  Och var ska mina paket hänga? För visst kommer jag med att få en paketkalender? Alla verkar så stressade redan

Alltså. Det finns ju miljoners miljoner frukostställen i New York. Det finns väldigt mycket Dinners. Men det. Det är inte riktigt min grej kan jag säga. Så vi valde lite andra ställen. Jag älskar ju inredning. Och Balthazar var ett härligt ställe när det kom till inredning. Vi kom dessutom precis innan rusningen. Mitt i vår frukost var restaurangen knökfull och det var kö. Tyvärr förstod vi inte riktigt varför. Men de är väldigt kända för sina egg benedict. Det är ju verkligen inte min grej.  Men de hade väldigt god caffe latte. Väldigt god. Jag är en temänniska. Alltid. Förutom när jag lyxar på semestern. Då dricker jag caffe latte. I mängder. Det är lite chockartat. Särskilt för magen. Ett ställe som däremot levde upp till sitt rykte var Le Pain Quotidien. Vilket ställe. Eller ställen. För det finns massor. Deras yoghurt parfait med granola och färska bär. Den var. Den var precis så där perfekt som den ska vara. Inredningen var robust, va

Vi hade hört så mycket positivt om Marcus Samuelssons "Red rooster" i Harlem. Och det visade sig att allt var sant denna gången. Vi tog en lunch där. Säkert lika fantastiskt både som brunch till kväll.  Eller egentligen nog bäst som gospel-brunch.  Men nu fick det bli lunch. En helt fantastisk pasta. Med surdegsbröd till. Och skumpa. Kan omöjligt bli dåligt. Hela miljön i restaurangen var fantastisk. Men toaletterna nog mest dekorativa. Med alla fotografier och lappar som var inramade. Älskar personlig touch! Jag kan bara fylla i det alla andra säger om stället. Fantastiskt! Och boka bord innan! När förväntningarna är höga redan innan. Då blir man extra imponerad av att de uppfylls!

Central Park är kanske inte som mysigast i ruggigaste november. Men vi passade ändå på att hyra cyklar och ta oss runt hela parken. Och vacker. Det är den. Oavsett ålder. Med tanke på att inget i parken är naturligt utan att allt är byggt. Om än för länge sedan. Så är det imponerande. På alla de sätt. Det finns fantastiska vyer. Perfekta joggingslingor. Dock hade jag inga träningskläder med mig. Massa människor att studera. Konstnärer i alla art-former du kan tänka dig. Och några till. Det enda vi saknade på vår eftermiddag var ett cafe som ville servera glass. Inomhus.  För det var inte direkt värmebölja när vi var där. Åker man till New York med barn finns det massa roligt att titta på och göra i Central Park. Speciellt på sommaren så klart. Då är parken knökfull med människor. Men övriga årstider står lekplatserna redo, isrinken är på plats,  miljoners korv och glassförsäljare (utomhus), det finns zoo för barnen, konstnäre

Jag vet. Man kan säga att det varit lite glest med inlägg. Det känns verkligen inte som en överdrift. Jag vet. Men jag har varit i New York. Jag älskar den staden! Det blev ett kort besök även denna gång. Shopping. Mat. Dryck. Promenader. Sight seeing. I stora drag. Även denna gång förvånades jag över hur otroligt trevliga New York-borna är. Har nog aldrig träffat så hjälpsamma människor. Tänk om det hade varit likadant i Sverige. Men det går ju inte. Då hamnar man långt innanför den personliga sfären. Och det. Det är minsann läskigt och aningens obekvämt. Egentligen ville jag bara säga att jag är tillbaka.  Och att det kommer mera.  Mycket mera.  Bilder så ni kommer att tröttna är jag rädd för. Men som sagt. Tillbaka.  Och det är resväskan med. Även om den reste lite längre än vad jag gjorde.

Denna veckan är en " veckans middag "-vecka. Ni vet rädda-oss-från-falukorvs-döden-veckan. Hittills har bara två rätter lagats. Och jag vill egentligen mest visa vilken variation det är. Och hur långt ifrån min egen fantasi det är. Mustig fiskgryta tillsammans med turkisk yoghurt, oliver, babyspenat. Tacosoppa med yoghurt och nachos.  Jo du läste rätt. Tacosoppa. Barnen är fortfarande väldigt imponerande över att få chips och soppa. Tja, vad gör man inte?

Det är tisdag idag. Det betyder löpning på lunchen. Med kollegor. Men alla kollegor hade ursäkter. Vissa bra. Andra sämre. Men jag tänkte att jag skulle ut iaf.  Även om det är dödens tråkigt att springa själv. När jag packade upp väskan visade det sig att jag glömt löparjackan. Skönt. Det regnade och blåste som tusan. Frös från steg ett till slutet. Skorna blev dyblöta direkt.  Eftersom jag hade mina asics racer så går vattnet mysigt upp underifrån med.  Först joggade jag 1.5 km, sen maxade jag i 2 km, för att sen jogga i 1,5 km. Ingen lång runda.  Planen var maxningen. För att få en tid på den. En referens att jämföra med. Eventuellt har jag tyckt synd om mig själv varenda minut sen dess.

Jag tror jag är lite kär i min nya hårfärg.  Och i att min champinjonfrisyr är borta.  Det är det bästa. Av allt.  Lycka 

Igår var tolv av mina kollegor här. Vi hade bestämt oss för att göra egen sushi. En fantastisk bra idé när man vill göra mat tillsammans! Det blev alla möjliga sorter av de ingredienser som fanns. Det blandades nya röror, gjordes nya skapelser, och dracks skumpa. Kvällen fylldes av skratt som man kiknade. Skratt tills tårarna sprutade. Tills man undrade vad det var för människor man jobbar med egentligen. Kvällen fylldes av nostalgitrippar när alla spelade sina barndomsfavoritlåtar. Den fylldes av retsamma kommentarer. Av gemenskap. Av högt-till-taket-stämning. Av vi-säger-vad-vi-tycker. Av vi trivs-förbannat-bra-ihop. Av kramar. Det gjordes sjuka mängder sushi. Har nog aldrig sett så mycket sushi. Vi orkade inte ens äta upp allt.  Självklart hade vi en mustig chokladtårta till efterrätt. Med maränger. Chokladsås. Glass. Grädde.  Vi åt tills vi nästan dog. Ikväll dricker jag vatten. Enbart. Känns ganska så genomtänkt om du frågar mig!

Förra veckan var en Veckans middag -vecka Det är de bästa veckorna. Helt klart. Jag behöver inte tänka. Inte ens försöka tänka. Och det blir ändå alltid god mat till middag.  Underbart. Rätten som vann förra veckan var denna: Räkpasta med vitlöksgratinerad zucchini en burk färska räkor pasta citron röd chilifrukt ett gäng champinjoner olivolja salt zucchini 3-4 vitlöksklyftor ett gäng svarta oliver ett halvt knippe grön sparri färsk persilja Sätt ugnen på 225 grader. Koka pasta. Pressa vitlöken. Skär bort nedersta delen på sparrisen. Låt sparrisen koka med pastan de sista 4 minuterna.  Skär zucchinin på längden i ca 0,5 cm tjocka skivor. Lägg dem på bakplåtspapper på en plåt. Droppa över olja och krydda med salt. Fördela hälften av den pressade vitlöken över. Stek högt upp i ugnen i ca 10 min. Skiva svamp. Kärna ur och finhacka chilin. Riv skal av citronen.  Lägg i svamp, oliver, chili och resten av vitlöken i en stekpa

Lilla O: Mamma. Du måste raka dig. Mamman: va? Hur menar du nu? Lilla O: Men mamma. Du har ju skägg. Du måste raka dig. Mamman: Nähä! Det har jag inte alls det! Lilla O: Jo mamma. Där! (pekar på mammans haka) Mamman: NÄHÄ! Lilla O: JOHO. Det har du visst det. Så det så. Raka dig. Herregud. Tänk om ungen har rätt? Genast blev jag åttio år. Och har stått med näsan ända ini spegeln halva kvällen. Jädra unge. 

Idag fyller min mamma 70 år. Det firade vi igår. På farsdag. Lite upp och ner. Men så fick det bli. Vi överraskningsbrunchade i Malmö. På översten. Mamma blev både förvånad och glad.  Dessutom är det en extra bonus att få träffa sin familj lite extra. Vi ses inte så ofta som man kan önska. Självklart åt vi alldeles för mycket. Särskilt spettkakan. Iaf vi skåningar åt den. Min man förstod inte alls grejen.  Man kanske behöver vara skåning för att gilla det? Utsikten från Översten är helt överlevnadsbar. Lilla O spanade in båtar, turning torso, bron och Köpenhamn.  Det blev en sväng på Vellinge Blomman också. Det ligger ju nästan bredvid. Typ. Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett så mycket tomtar och julgrejer. Dekorationerna är helt fantastiska och det fanns tomtar som rörde sig i varje hörn. Lilla O och Lilla S hade tefatstora ögon hela turen genom butiken. Förutom vid den snarkande tomten som Lilla O blev livrädd för. Annars släpad

Nej det är ingen träningsblogg. Och det ska inte bli någon träningsblogg heller. Men igår, då sprang jag och kusinen milen i loppet Jämjöhalvan. I ösregn. Och lera. Det var inte speciellt varmt och mysigt. Det var dessutom halt som tusan i leran.  Särskilt andra varvet.  För loppet var 5 km per varv.  Jag var väldigt glad att jag inte sprang halvmaran. Av många anledningar. När jag anmälde mig till loppet så hade jag som målsättning att köra järnet. Träna massor. Dra ner min tid ordentligt. Det gjorde jag inte. Varken tränade massor eller drog ner min tid. Det syntes i resultat listan. Inte helt oväntat. Men efter förutsättningarna får det betecknas som ok. Och det roliga med lokala tävlingar är att man ligger ganska bra till. 80 st ställde upp i klassen.  Min placering blev 6.  En av mina springkompisar tog femteplatsen. Heja Hanna! Nu får jag sätta lite bättre fart på de där benen.

Kommer ni ihåg att jag för ett tag sedan klagade över att det inte fanns några snygga bra pannband. Pannband att ha vid löpning. Titta vad jag har nu! Eller ja, jag har fyra olika. Fyra pannband man blir glad bara av att se. Som en fantastisk tjej har sytt. Jag är väldigt nöjd. Idag kördes första testet på wellivates löpträning. I regn. Klart godkänt!  Och jag blir glad i magen av dem!

Idag var det en sån där dag. Ni vet en sån där allt känns lite extra grått och tråkigt. Jag tyckte det mesta var skräp. Jag är väldigt känslig för sinnesstämningar. Vilket man kanske inte tror.  Det ger en viss berg-o-dal-bane-känsla i livet. Ibland är det så. Särskilt den där tiden i månaden när man helst vill ligga under täcket. Och äta mängder med choklad.  Vet ni vad som slutligen hjälpte? Ett rejält träningspass. Ett köra-rakt-ini-kaklet-pass. Styrka-spinning. 90 minuter. Kan ta livet av precis vem som helst tror jag. Men vad bra det var. Och vilken energi det gav. Så mycket energi att jag direkt när jag kom hem beställde färg att måla om sovrummet. Nej mannen är inte hemma. Men man måste förstå att det är det som händer när man köper nya sängar. Och så behöver vi nytt överkast. Nya påslakan. Nya kuddar.  Blir bra det där. När det blir klart. Tills dess är dagens lärdom. Börja träna ordentligt igen. Det gör banne mig susen.  I

Jag vet. Det är länge till. Men det är ju ändå den bästa högtiden. Ever. Eller iaf tiden innan.  Nu är ju Halloween över. Imorgon eller så. Och då borde det vara ok att börja köra jultema. Halloween firades på alla sätt.  För att vara på den säkra sidan. Huset är smyckades med spindelväv och spindlar. Godis gavs till alla läskigheter som knackade på. Barnen var tysta och exalterade. En annorlunda kombination. Vi körde även det klassiska "firandet" med ljus på kyrkogården. När vi var på stan i fredags ville Lille O köpa en gravutsmyckning. "Kan vi ha hemma mamma" Lite markabert tyckte jag nog. Och förklarade att man har det på gravar. Lilla O ville genast köpa en till farfars grav.  Han valde länge och omsorgsfullt ut en med både ljus, blomma och kottar. Kottarna var viktigast. När vi gick mot bilen sa jag "vilken fin du valde. Den gillar nog farfar" Lilla O svarade: "Varför kan inte farfar prata?" Det är