Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med höstpyssel

Igår var jag och halvportionerna lediga.
Förutom att utflykta oss till lekparken för kompishäng med fika så hade vi höstpyssel hemma.
Det var en favorit i repris. Lövkransar.
Lättare än så blir det nog inte. 
Perfekta höstpysslet. Med eller utan barn.

Halvportionerna samlade högvis med löv. 
I glada färger enligt instruktionen från mamman.
Jag har sparat halmstommar som jag gör mina kransar på.
Om man inte har några såna liggande kan man ta tidningspapper och forma.
Sen är det bara att sätta dit löv efter löv med hjälp av ståltråd.
Halvportionerna röstade för kastanjedekoration. 
Därav tre kastanjer på varje. Också fästa med ståltråd bara.
För att löven inte ska bli vissna och bruna direkt så sprayar jag dem med spraylack.
Har man inte det så går det faktiskt lika bra med hårspray.
(fundera på det ni som har det i håret..:))


Och Voila! 
Snyggt om ni frågar oss :)

Kommentarer

  1. Ja guuud det blev ju huuur fint som helst!! Jättefint höstpynt och så vacker design på pardörren!! Kul att pyssla tillsammans med barnen också :)

    Jättefin inspo!

    Kramizar aka

    SvaraRadera
  2. Jättefina kransar, det skall bli lite höstpyssel i helgen... har fått beskrivning på en lövkrona.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  3. Jättefina kransar, det akall bli lite pyssel till helgen...har fått beskrivning på lövkronor.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  4. haha halvportionerna var ett roligt uttryck! Jättefina kransar! Kram Nilla

    SvaraRadera
  5. Som ett konstverk, hur fin som helst o vilken välkomnande entre, gillas. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  6. Åhhh vad fint och vad smart att spara själva halmstommen, ska nog försöka få till en liten höstkrans i helgen jag med - det är ju så enkelt och gör sån skillnad på ytterdörren ;)

    Kram ullis

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en...

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen. Den var aningens bättre än själva drickandet av dem. Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där med den magiska hösten

Det må vara tråkigt att sommaren är över.  För det är den nog. Tom jag har börjat använda strumpor. Bedrövligt. Men hösten. Det är något speciellt med hösten. Något magiskt. Färgerna. Luften.  Det går liksom inte att låta bli att le. Går inte att låta bli att säga ååå vad vackert. För femhundraartonde gången.