Det må vara tråkigt att sommaren är över.
För det är den nog. Tom jag har börjat använda strumpor.
Bedrövligt.
Men hösten. Det är något speciellt med hösten.
Något magiskt.
Färgerna. Luften.
Färgerna. Luften.
Det går liksom inte att låta bli att le.
Går inte att låta bli att säga ååå vad vackert.
För femhundraartonde gången.
Kommentarer
Skicka en kommentar