Äntligen är jag hemma och har sniffat lilla S i nacken, busat med lilla O och pussat på mannen.
Jag har lagrat in bilder på ett snötäckt landskap, på härliga åk nerför fantastiskt långa backar. Jag har lagrat känslan av att skratta tillsammans med underbara människor. Känslan av att äta alldeles för mycket mat och tro det eller ej, tröttna på att ens se vin.
Maten var något i en alldeles egen klass. Vi fick som minst tre rätter. Som minst. Fem rätter de andra kvällarna. Fem. Och alla lika stora att man hade kunnat klarat sig fint på bara en. På bilderna ser ni bilder från frukostbuffen. Bordet med den färska frukten. Bordet med osten. Sen fanns det fyra långbord till med femtielva sorters bröd (och croissanter som man utan några större problem kan äta alldeles för många av) Och det fanns champagne. Till frukost. Champagne till frukost.
Det var otroligt intensiva dagar där vi hann med massor av riktigt bra jobbgrejor. Och jag, som är mammaledig, kände mig riktigt peppad av att jobba just här. Med just dessa fantastiska människor!
Och ja bilden är från när vi var ute och drack drinkar och dansade umpabumpa och gagnamstyle till tidiga morgonen.
Klok, det får man vara en annan dag. Tills dess ska man banne mig ha roligt.
Sen vill jag bara säga tack. Tack för alla kommentarer jag fick på detta inlägget. Inte bara här utan framförallt alla som kom via sms. Ni gjorde mig glad långt ner i magen. Underbara ni.
Men shiiittt! Inte visste jag att du varit i Österrike! Coolt! Förstår att du saknat dina små och mannen, vet inte om jag hade klarat av att åka iväg så (inte än i vart fall). Stor kram Cattis
SvaraRaderaDet är tufft att vara iväg från barnen, särskilt första gången. Men ack så nyttigt för alla :) Dock ska man ta det när man själv känner sig redo. Kan säga att det tog ett bra tag innan jag sov iväg från Ossian :) Kram
Radera