Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att livet ibland tar över

Vad hände?
Varför har det varit radiotystnad?
Ja du. Vi kan säga att livet kom emellan.
Ett jobberbjudande som jag vände och vred på. Som egentligen var för bra för att tacka nej till.
Det kom emellan.
Ett jobberbjudande som jag till slut bestämde mig för att tacka nej till iaf.
För att jag liksom fått ett nytt jobb precis. 
Som jag tror blir väldigt bra. 
Och det nya jobbet kom också emellan. För det blev lite dubbelt under en tid.
Lite väl mycket jobb kanske. 
Det kom trötthet emellan.
Jag som aldrig är trött. Har varit otroligt trött.
Det kom oinspiration emellan.
Jag som nästan alltid känner mig inspirerad. Som känner mig kreativ. Som känner att jag älskar att göra saker. Jag kände ingenting.
Det kom en självförtroende svacka emellan.
En starka känsla av att vara totalt värdelös och oduglig. 
Den kom emellan. Som en objuden gäst. Och dröjde sig kvar.

Jag försöker vända tillbaka. 
Och komma tillbaka.
Och strukturera upp trådarna.
Att få någon ordning på det här.
Så ha tålamod. 
Det är bara livet som kom emellan. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis).  Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå.  Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn.  Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden

Dags att satsa!

Vilken dag tror ni leveransen blir? Som bakgrundsfakta kan vi ge att mvc satt 3 september som bf, att viktuppskattningen den 21 juli gav 2780 g (redan...), att jag gått upp 9.5 kg hittills..osv. Vilket datum tror du på? en flaska skumpa utlovas till den som gissar närmst! Sent from my wireless BlackBerry handheld