Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att inte lämna mobilen


Nu har min jobbmail gått ini semester-mode.
Då har jag ingen större anledning att kolla mobilen. Precis hela tiden.
För trots allt kommer det inte så mycket privata meddelande. 
Jag försöker därför bli mindre beroende.
För det är precis det jag är. Mobilberoende.
Och jag erkänner det. Det är liksom bara fjantigt att försöka låtsas som något annat.

Om man inte är beroende av sin mobil kommer man tycka detta inlägget är ytterst korkat. 
Och det är ok att tycka.
Jag känner mig iaf väldigt nöjd med gårdagen. Som var första dagen i mitt projekt,
Jag klippte gräset i en timme utan mobil. 
Jag lekte med barnen ute i en timme utan mobil.
Jag var på simskola med barnen och klämde in fika och bad efteråt. Två timmar utan mobil.
Jag tränade cobrafit en timme. Utan mobil.
Fem timmar! 

Ja jag sa ju att det skulle verka fjantigt.
Kan människan inte leva utan mobilen?
Svaret är nej på den frågan.
Men jag försöker bli lite bättre.
Lite mer närvarande. 
Kanske du med ska försöka? 
Eller så tillhör du det exemplariska släktet i detta fallet.

Kommentarer

  1. Jag måste nog tyvärr också erkänna att jag är mobilberoende. Det är kanske något man borde testa lite att lägga ifrån sig mobilen. Det är egentligen konstigt att man blivit så beroende, man har ju inte haft mobil i så många år.
    Jag tror också att jag ska försöka - vi har ju vårt "Golden Year" nu. Kram från systern

    SvaraRadera
  2. Fem timmar!! Det klarar jag inte, jo om natten. Är oxå mobilberoende. Hatar det och ja även på lekplatsen.. ibland. Försöket bättra mig men får anstränga mig rejält för att inte ta upp den. Nu ska jag bara klara fem timmar...
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Håller med, det är sjukt vad beroende man är. Så fort jag inte gör något annat åker den fram... Bättring!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dags att satsa!

Vilken dag tror ni leveransen blir? Som bakgrundsfakta kan vi ge att mvc satt 3 september som bf, att viktuppskattningen den 21 juli gav 2780 g (redan...), att jag gått upp 9.5 kg hittills..osv. Vilket datum tror du på? en flaska skumpa utlovas till den som gissar närmst! Sent from my wireless BlackBerry handheld

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis).  Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå.  Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn.  Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden