Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att kassera sin axel

Jag äter glass. Tröstäter för att vara mer exakt.
Även om jag vet att det inte hjälper.
Jag har haft ont i nacke. Rygg. Höger axel. Ner i handen.
Ett bra tag har det gjort ont.
Två besök till kiropraktorn har det varit.
Utan att det har hjälpt tycker jag.
Idag var jag hos "min" osteopat.
Som vanligt gjorde det susen.
Tyvärr hittade hon en orsak jag inte vill höra
En stor muskel som går på sidan och upp i axeln är rejält inflammerad.
Den gör att övriga muskler som går ihop med den i axeln har dragit ihop sig och blivit irriterade.
Hon hittade en punkt som hon tryckte länge på. 
En punkt som gjorde att det strålade ut i handen och upp i nacken.
Trots punkten satt på sidan en bra bit ner.
Det gjorde så ont att jag började gråta. 
Tydligen ser det väldigt mörkt ut.
All träning som sliter minsta lilla på axeln förbjöds.

Och vi kan säga att hon inte direkt rekommendera att köra en halv iron man i juni.
Hon trodde nog att jag skulle klara det. 
Men jag skulle troligen bli så skadad att jag kan stryka all träning resten av året sen.
Och det vill jag inte.
Jag försöker bara komma över det.
Jag anmäler mig inte till saker jag inte genomför.
Men denna gången kanske det får bli så.
Jäkla skit!
Jag är arg. Ledsen.
Men jag inser jag med att det enda förnuftiga är att inte göra det.
Hjärtat ska bara förstå det med.

Kommentarer

  1. Stackare! Vet hur du brinner för din träning men det är nog klokt att avstå. Kramen på dig!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Åh stackars dig, du som tränar så flitigt och peppigt inför detta. Kan du kanske hitta nått annat lopp/utmaning som inte är belastande för axeln som du kan köra istället? Nån fräsig mara/halvmara kanske i någon fräck storstad så du får både resa och springa? Lycka till och hoppas du snart mår bättre i axeln!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dags att satsa!

Vilken dag tror ni leveransen blir? Som bakgrundsfakta kan vi ge att mvc satt 3 september som bf, att viktuppskattningen den 21 juli gav 2780 g (redan...), att jag gått upp 9.5 kg hittills..osv. Vilket datum tror du på? en flaska skumpa utlovas till den som gissar närmst! Sent from my wireless BlackBerry handheld

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis).  Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå.  Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn.  Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden