Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha ett annorlunda fredagsmys

Igår var det fredag. 
Då åt jag inte tacos i TV-soffan. Inte för att jag brukar göra det.
Jag gillar inte tacos. Eller TV för den delen.
Igår var jag på föreläsning.
Lovisa Sandström aka Lofsan höll föreläsning i Växjö
"Hållbar livsstill för aktiva kvinnor"
Väldigt inspirerande föreläsning som väckte många tankar.
Lovisa tog upp problemet med ditt varför.
Dvs du måste ha vad, hur och varför.
Hon tog ett intressant exempel som nog är väldigt vanligt.
Vad: jag vill springa
Hur: fem km. Tre gånger i veckan.
Varför? För att jag vill bli smalare.
Varför vill du bli smalare? För att komma i mina gamla kläder.
Varför vill du komma i dina gamla kläder? För att jag inte har råd att köpa nya.

Hör ni själva? Det argumentet är nog motiverande. I en vecka.
I juni.
Inte i november när det regnar sidleds och är en minusgrad.
Skaffa dig ett motiverande varför. Ett varför som håller.
Ett varför som får dig att faktiskt ge dig ut när snön viner runt öronen.
Trots att ingen drar ut dig.



Lovisa sa många kloka saker, som att våga vara smal i din träning.
Man behöver inte träna allt. Man kan inte bli bäst på precis allt.
Våga välja. Välj löpning tex. Och variera sedan din löpning istället.
Ta backar, ta långdistans, ta spurter, ta intervaller, ta terränglöpning.

Våga välj dig själv.
Prioritera att må bra. 
Gör inte saker som inte får dig att må bra.
Ha inte relationer (kärlek, vänner, kollegor) som inte får dig att må bra.
Det är ok att stoppa relationer. Det är ok att säga "nej, detta får inte mig att må bra"
Våga gör det!

Dela med dig.
Dela med dig av din kunskap. Av din intresse. Av ditt engagemang.
Av dina erfarenheter.
Då motiverar du andra. Du inspirerar.
Men framförallt. Du kommer att få dubbelt upp tillbaka. Av allt.

En fantastisk fredagskväll

Eftersom den var i Växjö fick vi som extrabonus tjejsnack i bilen.
För skjuts. För sällskap. För skratt.
Och för bilden.

Ikväll är det lördag. 
Och jag ska på fest.
Min egen dessutom :)
Tjo! 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dags att satsa!

Vilken dag tror ni leveransen blir? Som bakgrundsfakta kan vi ge att mvc satt 3 september som bf, att viktuppskattningen den 21 juli gav 2780 g (redan...), att jag gått upp 9.5 kg hittills..osv. Vilket datum tror du på? en flaska skumpa utlovas till den som gissar närmst! Sent from my wireless BlackBerry handheld

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis).  Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå.  Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn.  Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden