Det där med att ha släktbaluns

Halvportionen fyllde 3 år igår. 3!! Det är helt galet.

Jag förstår fortfarande inte att det är sant. 

Vi firade med släktbaluns även för Lilla S.

Eventuellt har vi bortskämda barn.

Eventuellt bidrog vi lite själva. Men bara lite.

Nu finns det iaf studsmatta (kommer eget inlägg om den, då den är nedgrävd), 

massa lego, metspö med fiskar, cykel, kling & klang, "pusseluskan"

bilar att krocka listerna med, traktorer, och överfulla garderober.

Huset var fullt. Och då saknades åtta personer.

Märkligt, ingen av oss har särskilt stor släkt. Ändå kom 23 vuxna och 6 barn.

Det var lite kaos. 

Det är gärna det när en treåring och en ettåring ska öppna högvis med paket. 

Det åts en massa god mat. Som vi strategiskt hade beställt. 

Mycket klokt av oss om du frågar mig.

Tårtorna däremot. De hade Lilla O beställt av mamman.

Chokladtårtor. Med kolaglasyr. Med grädde i olika färger.

Med kristyr. Med chokladhjärtan. Med högvis med olika strössel.

Om de var mäktiga? 

Eventuellt.

Och för att vara säker på att alla skulle få en sockerchock serverades

chokladsås, maränger, grädde och glass till. 

Bananerna glömde jag ta fram...

Kalaset blev lugnare först senare på kvällskvisten.

Då de tre musketörerna slog sig ned i soffan för att titta på TV.

Men innan dess hade de haft väldigt kul.

Och det är väl ändå det som räknas. 

Och nästa år ska vi dela ut öronproppar i dörren.

Jag fick också presenter.

En fantastisk bukett rosor, som doftar helt ljuvligt!

Tine K brickan som stått på önskelistan.

Ett jättefint halsband med matchande armband. 

Och upplevelser.

Träningsupplevelser med kusinen.

Styling, spa, mat och dryck med syster och svägerskan.

Lycka!

Nu. Sängen. Känns som om jag drack två flaskor vin igår.

Och det starkaste jag drack var ett halvt glas cola light. 

Baksmälla av sockerchocken kanske?

Gonatt.