Så har även vi varit där. I Astrid Lindgrens värld.
Eller ALV som det heter enligt de lite mer bevandrade.
I denna idylliska miljö som swischar dig snabbt tillbaka till barndomen.
Lilla O var fullständigt i upplösningstillstånd så bra han tyckte det var.
Vi hann inte innan för entrén innan det började.
"Maaaammmaaa, var ääääär PPPiiiiipppiii?"
Sen höll det på så. I åtta timmar. Tills de stängde.
Varvat med ett par miljoner "Varför?" så klart.
Och klart det är fantastiskt. Det är det.
Men att få sitt livs första migränanfall just på ALV.
Det är inte så fantastiskt.
Inte heller att kräkas i en blomsterrabatt.
Framför våffelstugan.
Ackompanjerad av Prusseluskan, Kling och Klang.
Men tydligen. Tydligen är det sånt som händer.
Just mig.
Vi låtsas att det inte hände. Det känns lite bättre då.
Men om helt bortser från den biten. Eller bara frågar Lilla O.
Så var det fantastiskt.
Och vi borde flytta dit.
Minst.
Eller om Pippi möjligen kunde flytta hem till oss.
Kommentarer
Skicka en kommentar