Fortsätt till huvudinnehåll

Var positiv!

Fördelen, om man nu ska vara sådär himla positiv, med ett barn som går upp i ottan,
eller strax innan ottan.
Är att det blir nybakade bullar i någon form på morgonen.
Nackdelen är att man oftast får äta dem själv. 
För resten är sjusovare..
Idag blev det grova scones. 
Finfint.
Om man nu ska vara sådär positiv som sagt. 


bild lånad från sportamore

I måndags insåg jag, när jag sprang blodomloppet, att mina capri-tights var för stora.
Gott om tid tänkte jag.
Staun är ju full av sportaffärer.
Mitt enda krav var att det skulle vara kompression i dem. 
Men det är det ju i nästan alla.
Trodde jag.
Visade sig att inte ett enda par fanns att uppbringa i hela staun. 
På onsdagen insåg jag att jag måste beställa ett par.
Lite i sista andningen eftersom de då måste levereras på torsdagen.
Men. Sportamore fixade det efter ett samtal.
Väldans bra service om du frågar mig. 
Och positivt på riktigt. Utan ironi ens. 

Just det. Startnummer 49149 på lördag. 
Heja som tusan.
Det behövs.


Etiketter:

Kommentarer

  1. Frida17 maj 2013 kl. 09:03

    Woop Woop! tyvärr kan jag inte stå å vifta längs banan i år. Men hoppas foten håller å hejja hejja dig!

    SvaraRadera
  2. Min plats i solen17 maj 2013 kl. 09:44

    Mmm, vad gott med nybakat på morgonen. Jag önskar ibland att jag inte var en sjusovare. ;)

    Lycka till imorgon Tess och jag håller tummar och hejar allt vad jag kan.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Helenas enkla vardag17 maj 2013 kl. 10:19

    Inte kul när de små vaknar så tidigt. Den tiden är förbi här, men nu tror jag åldern på mig själv gör så jag vaknar supertidigt,
    inte kul det heller! Tyvärr är jag inte lika duktig som du med att baka på morgonen!
    Lycka till i helgen!
    Kram Helena

    SvaraRadera
  4. Anonym17 maj 2013 kl. 12:38

    Tidiga morgnar har vi oxå och skulle de sova länge infaller det alltid den dagen man ska iväg tidigt och måste väcka dem...

    Lycka till! Heja heja!!!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. A House With A View17 maj 2013 kl. 20:52

    Så gott med nybakat! Och stoooort heja till dig inför loppet!!!! :))

    Kraaaaaaam aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...
10 kommentarer
Läs mer

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...
5 kommentarer
Läs mer

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat ig...
9 kommentarer
Läs mer